Fyra år

Idag har vi firat Iris från morgon till kväll. Det kan man bra göra när någon i huset fyller fyra år. När man är fyra kan man väldigt mycket. Iris har lärt sig cykla, hon kan rita figurer som ser ut som människor, hon kan säga R, hon känner igen många bokstäver och kan skriva sitt namn. Hon vågar kommunicera på de några ord finska hon snappat upp och marscherar målmedvetet in hos granntanten, sätter upp foten på badrumspallen och säger "nagellacki". Då får hon så klart nagellack på tårna. När musiken börjar spela börjar hon röra sig i takt med den och när hon dansar är hon i sitt rätta element. Hon älskar allt som glittrar och har med prinsessor eller enhörningar att göra. Likväl leker hon gärna med bilar om det råkar finnas sådana. 

Målmedveten är hon. Eller envis. Hon sätter sig på tvären flera gånger om dagen men lika snabbt som vredesutbrottet brutit ut går det över igen. Hon tycker om att skoja och hon har en livlig fantasi. Hon kan återge berättelser och händelser förbluffande bra och hon har antagligen mer koll på saker än vi kan förstå.  Att vår före detta minsting redan är så här stor är svårt att förstå. Det är kanske inte lätt att vara ganska stor  men ändå betraktas som en av de yngre i familjen. Med henne är det alltid lätt att vara på tumanhand och sådana stunder borde vi försöka erbjuda ännu mer. 

Också hon är sin alldeles egen. Hon med de stora ögonen och långa ögonfransarna. Hon som får blodet att koka och hjärtat att smälta om vartannat. Henne älskar jag oavsett.

Ett år

Idag har vi firat Isak som fyllt ett år. Tänk att det redan har gått ett år! Tänk att det bara har gått ett år. 

Isak är en nöjd person. Han är oftast på gott humör och han gillar att busa. Ju mer skratt han får till stånd hos sina syskon, desto mer pajasar han. Han trivs utomhus och smiter ut på gården om dörren står på glänt. Han ska klättra på allt och plötsligt kan man hitta honom på matbordet dit han har tagit sig via någon passlig stol. Ute klättrar han upp för stegen till trampolinen. Lyckligtvis är han rätt så bra på att backa ner igen, men trots det dyker det upp nya bulor var och varannan dag. Han har också hittat glädjen i att öppna skåp och lådor och tömma ut innehållet ur dessa. Saker och ting rör på sig här hemma då han är i farten. Han blir helarg om man tar bort det roliga av honom och då skriker han och lägger sig raklång i protest. 

Isak tog sina första steg för några veckor sedan, men först nu under helgen började han gå mer och mer. Han väljer fortfarande att krypa ifall han har bråttom, men övar också gärna på att gå. Han älskar fortfarande bollar och dem försöker han nu sparka. Han har lärt sig göra high five och han slinker än hit, än dit när man sjunger Prästens lilla kråka.

Isak verkar förstå en hel del men han har inte särkilt många begripliga ord att komma med. "Ättä" kan betyda äta, vatten, kasta eller klättra, beroende på betoningen. "Ännää" verkar fortfarande vara hans ord för boll. Mamma och pappa säger han ibland men om det betyder det vi vill att det ska betyda är lite oklart. 

Isak äter numera nästan allt som vi äter och blir han bjuden på burkmat visar han bestämt att han ska ha det bordsgrannen har. Han låter sig bli matad men äter också gärna själv. Tillsvidare är han allätare. Med sina nästan åtta tänder går det bra att tugga också lite större bitar. 

Isak har en unik relation till vart och ett av sina syskon och är en högt älskad lillebror. Under det senaste året har vi fått lära känna honom och de närmaste åren lär visa mer av den person han kommer att utvecklas till.

För ett år sedan kom Isak till världen med buller och bång. Jag skulle säga att jag har repat mig rätt från den händelsen både fysiskt och psykiskt, även om jag ofta återvänder till den dagen i mitt huvud. Att lämna babyåret bakom sig är alltid lite vemodigt, lite extra vemodigt den här gången som förmodligen är den sista (never say never, som en viss person jag känner brukar säga). Inga fler positiva test. Inga fler första ultraljud. Inga fler första sparkar och ingen mer liten nyfödd på bröstet för första gången. Hur motsägelsefullt det än låter är också det ett slags sorg att bearbeta. Samtidigt är jag glad att få blicka framåt mot alla de milstolpar våra barn ännu har framför sig och är innerligt tacksam för de fyra fina vi har.

Elva månader

Babyåret lider mot sitt slut. Det gör också Isaks första sommar, även om början av augusti ser ut att bli varm. Under sommaren på landet har Isak lärt sig backa- det var nödvändigt för att inte slå sig varje gång han kröp ut genom dörren. Nu klarar han av att komma ner för trappor och ner för soffan som han nu galant klättrar upp på. Klättrar gör han gärna och när han får chansen klättrar han ut ur matstolen och upp på bordet. Matsituationerna är med andra ord ganska kaotiska. Isak har också lärt sig att ställa sig upp och stå utan stöd. Nu väntar vi bara på de där första stegen. 

Isak är pratglad och babblar på på sitt språk. Det enda ord vi vet att betyder något är "ännää". Det är hans ord för boll. Och bollar gillar han mycket. Isak har utvecklat ett sinne för humor och tycker om att skoja. Ännu roligare blir det när man skrattar åt hans påhitt. Han visar också missnöje genom att slänga sig på golvet och skrika, exempelvis om man tar bort något ut munnen på honom. I munnen hamnar fortfarande precis allt. Både löv, småsten, barbieskor och klistermärken. Ätandet går bättre och med sina sex tänder tuggar han fint i sig gurka, fruktbitar, bröd och pasta. Han sover mer i sin egen säng än i vår.

Om två dagar återvänder jag till arbetslivet och Isak får försöka klara sig med pappa den här hösten. Det ska nog gå bra. Vi får se om jag klarar mig. 

Tio månader

Idag fyller Isak 10 månader. Han har fått bekanta sig med landet under ett par veckors tid och han verkar vara okej med miljöombytet. Han har smakat på smultron och blåbär men förhåller sig skeptiskt till dessa små, runda, något kletiga bär. Han kryper omkring på gräsmattan, plaskar i vattnet och äter gräs och stenar. Han dras till trappor och klättrar gärna upp för sådana. Ner kan han dock inte ta sig. Han rör sig rätt så smidigt med stöd och gillar att man håller i hans händer så att han får gå. Om han har en boll att sparka är det ännu roligare. Han verkar tycka om bollar och kan sysselsätta sig med att jaga boll hur länge som helst. Några tecken på att försöka gå själv har han inte visat än. Lurar man honom lite hålls han stående utan stöd en god stund, tills han märker att han inte håller i sig. Då är det säkrast att sätta sig ner, tycker han.

Isak testar sig fram och undersöker orsak-verkan- förhållanden. Som att släppa saker och se dem falla till golvet. För att sedan se någon plocka upp det. För att sedan göra samma sak igen. Han har också börjat leta efter saker som försvinner utom synhåll. Han babblar mycket och varierande men inte så att jag skulle tolka något som betydelsebärande. Kakka, tättä, mammamm, dädä, baba, nänä hör till hans repertoar. 

Han äter lite bättre än förr. Vi har tre nätter av sömnskola bakom oss med syftet att bli av med nattamning och att sova i egen säng. Det har gått bra. Visst vaknar han flera gånger men somnar om utan ingripande och verkar klara sig utan nattliga måltider. Hoppas det leder till helare nätter så småningom. Annars är han fortsättningsvis en väldigt nöjd prick. En prick som bara har två månader kvar av sitt babyår.

Nio månader

Isak fyllde nio månader igår. Den senaste månaden har varit varmare än normalt och i maj gick Isak klädd i kortärmat mer än i långärmat. Med sommarvärmen följde svettiga nätter och minimal dagssömn och om möjligt ännu sämre ätande. Det sista kan också ha att göra med en övre tand som trängt igenom tandköttet.

Isak rör sig snabbt krypande och står stadigt stödd mot något lämpligt. Han tar sig smidigt över låga hinder och kryper gärna ut om dörren står öppen. Backa ner för trappor kan han inte. Han tycker om att man busar med honom och syskonen får honom att skratta med sina tassigheter. Han förstår sig på tittut-leken och har förstått att leta efter sådant som försvinner ur sikte. Han förstår antagligen mer än man tror att han förstår. Frågar man "var är...?" så ser han sig om efter det. Han är nyfiken. Den snurrande tvättmaskinen är gratis underhållning. Han jollrar mer varierande och tycker om att man härmar honom. 

Jag har inlett min sista månad som föräldraledig och efter sommaren får Isak underhålla sin pappa istället. Tills dess ska vi försöka ta tag i hans sovande och börja använda spjälsängen till det den är tänkt för.

Åtta månader

Idag fyller Isak åtta månader och mycket har hänt under de senaste veckorna i hans korta liv. Då jag senast skrev hade han precis börjat ta krypsteg. Det tog inte länge förrän han övergick helt till att krypa och nu är han snabb som bara den. Han ställer sig också upp mot allt som går att ställa sig upp mot och han går längs med soffbordet med rätt så stadiga steg. Han har också börjat behärska konsten att sätta sig ner, även om det fortfarande händer att han faller raklång baklänges. Han är omöjlig att byta blöja på eftersom han vänder och vrider på sig och ska iväg från skötbordet. Man kan med andra ord inte lämna honom oövervakad och gör man det kan man räkna med att få leta lite efter honom. Han stoppar precis allt i munnen och han blir arg om man konfiskerar det han håller på att undersöka. 

Isak har upplevt sin första ordentliga förkylning med feber, hosta, snuva och ögoninflammation. I samma veva dök de första tänderna upp, vilket ledde till dåligt ätande och sovande under ett par veckor. Nu är han sitt vanliga nöjda, glada jag igen och han babblar tätätä och kakaka och gör pruttljud så spottet yr. Det sistnämnda är mindre roligt för den som matar honom. Han tycker om att busa och skoja med sina syskon och han skrattar åt tittut-lekar. Han lystrar till sitt namn och skrattar när man säger "nej". Jag tror han har missuppfattat innebörden av det ordet. 

Han sover som förut och äter måttligt bra. Diskmaskinen kan man inte tömma utan att han kommer för att hjälpa till. Han är också intresserad av den snurrande tvättmaskinen, sladdar, fjärrkontrollen, små lappar och skräp. Under valborgshelgen åt han en hel del serpentin. Nu verkar våren äntligen ha kommit för att stanna och Isak får chans att bekanta sig med småsten och grässtrån på gården i stället.

Sju månader

Igår fyllde Isak sju månader. De flesta som träffar honom påpekar att han verkar vara en väldigt nöjd en, vilket nog stämmer. Isak gör inte mycket väsen av sig utan trivs bra med att bara se sig omkring och undersöka sin omgivning. Just nu hittar han alla småsaker som blivit liggande på golvet- smulor, dammråttor, legobitar, papperslappar. Han blir helarg om man tar något ifrån honom men tröstas fort om han får något nästan lika intressant. Isaks revir blir större för varje dag. Han har tagit sina första krypsteg men ålar sig fram ifall det handlar om längre sträckor. Igår drog han sig upp mot den öppna diskmaskinsluckan och låtsades kunna stå. Det slutade med en vurpa. 

Isak äter gärna fruktpuré och gröt. Annan mat grimaserar han illa åt. Han sover fortfarande lika bra på dagen som dåligt på natten. Just nu är han väldigt rastlös om nätterna, vilket någon säkert skulle förklara med att "han lär sig så mycket nytt nu" och "det är säkert en fas". Hans tandlösa leenden dagtid kompenserar för de dåliga nätterna. 

Nu väntar vi på våren. Under påsken fick vi redan lite hopp om vår men idag har vi vaknat till snöstorm. Men våren kommer alla år och snart kan vi sitta i sandlådan och äta sand.