Vems blogg blir populär?

Det har varit den finlandssvenska bloggalan igen. Jag skulle inte ha noterat det om det inte hade kommit upp i mitt Facebookflöde. Någon vars blogg är väldigt populär upplyste mig om saken.
Det här är inte en kategori jag tävlar i. Bloggskrivande, alltså. Om någon springer ett bättre marathonlopp än jag så blir jag sur och avundsjuk i smyg, men om någon har en bättre och mer inspirerande blogg än jag så är jag snarast imponerad.

Visst skulle det vara coolt att ha fler läsare än min mamma och någon till. Visst skulle det vara roligt att vara den som andra ser upp till och som tycker att är klok och skriver bra. Undrar vad jag borde göra för att bli det (ifall jag mot förmodan skulle vilja det)?

Jag ögnade igenom de bloggar som belönades i år och kom till följande slutsatser:

1. För att vinna ett pris måste man ha en snygg blogg. En proffsig, visuellt tillfredsställande men samtidigt tillräckligt enkel. Gärna ska man ta bra bilder och ha en fungerande layout.
Min blogg är trots ett ansiktslyft väldigt simpel och särskilt bra bilder, om några, tar jag inte. Ingen blogg ögat fastnar för.

2. Man ska ha ett tema. Träningsblogg, modeblogg, hälsoblogg, matblogg, bebisblogg, you name it. Alternativt ska man blogga om sådant som andra håller med om eller har en åsikt om. Något innehåll, helt enkelt. Något som väcker känslor.
Min blogg är väldigt ospecifik. Inte har jag särskilt många viktiga tankar att komma med heller. Det räcker inte med att ha världens sötaste son för att andra ska bli intresserade. Helst ska man också ha åsikter om föräldraledigheter och könsneutralitet för att det ska vara värt att skriva om sina små.

3. Man ska vara populär. Helt tydligt känner alla bloggare varandra, om inte  på riktigt så åtminstone virtuellt. Det är en väldigt liten finlandssvensk krets vi talar om här. Och helt tydligt är alla pristagare väldigt populära i sin bekantskapskrets, sådana där som alla vill vara kompis med. Klart att man vill läsa deras bloggar!
Jag är ganska osynlig. Få vet vem jag är. Så för att någon ens skulle komma på tanken att sprida budskapet om mig och min blogg borde jag mer aktivt infiltrera mig i sammanhanget. Göra mig populär. Eller hatad.

4. Man ska göra reklam för sig. Man ska länka till sina inlägg på Facebook, Instagram och alla andra sociala medier som jag inte vet att finns. Man ska likeas och delas för att synas.
Jag tror jag aldrig har delat ett blogginlägg på Facebook. Eller jo, en gång minns jag. Det var typ för att skryta om mitt PB i marathon. Detta är således den andra gången. Ett desperat försök att göra mig synlig.

Det här inlägget är alltså delat på Facebook. Bara för att se vad som händer. Blir jag synlig? Har någon annan än mina tre trogna följare läst det här inlägget? Kanske, kanske har jag nu en chans att bli nominerad till något pris på nästa bloggala? Kanske "Årets Bra försök"?

Missförstå mig inte. Jag är inte så bitter som jag låter. Jag följer många av de prisbelönta bloggarna och håller med om att de är vädra allt beröm. Skulle jag verkligen vilja satsa på bloggen så hade jag åtiminstone avslutat med en passande bild.