Jag placerade mitt barn på dagis när han bara var ett år och sju månader gammal. Visserligen bara på halvtid men ändå. Jag är inte av hemmamamma-material. Lyckligtvis har det gått bra så jag slipper ha uselt samvete jämfört med lite dåligt.
Jag ser med beundran och lite förskräckelse på de duktiga mammor som orkar och kan engagera sig i allt som är bäst för barnet. De som gör all mat själv, som lyckas undvika att utsätta sina barn för sötsaker, som syr och stickar kläder åt sina ungar, vars barn har noll minuter skärmtid, som går på muskíklekar och baby-yoga och simskola, som sitter på kaffe med andra ambitiösa mammor och diskuterar potträning för nyfödda och som trots sömnlösa nätter är oförskämt fräsha och lyckas klämma in sin egen träning bredvid sandlådan. Samtidigt som de själva är aktiva i Marthorna och syjuntan och bokklubben.
Inget av detta är något jag har lyckats med.
Jag gör inte all mat själv. När Filip började äta fast föda lagade jag rotsaksmoset själv men numera är han bekant med halvfabrikat och älskar färdiga morotsplättar. Jag gör gärna mat åt oss när jag hinner men några gånger i veckan förverkligas det inte. Det accepterar jag. Filip är också bekant med bullar, kex, glass och tårta. Inte så att han får sin egen lördagsgodispåse men han har potential att bli en godisgris när han blir lite äldre.
Jag kan varken sy eller sticka. Ett försök på det ska jag heller inte utsätta Filip för. Vi har heller inte fem olika hobbyer ännu. Jag är så pass självisk att jag sköter min träning utan Filip. Filip har stundvis ganska många minuter skärmtid. Speciellt om jag för en gångs skull tillreder en måltid själv kan Filip sitta och titta på bussar och bilar på Youtube.
Utifrån sett är jag knappast mammaidealet. Inte den mamma som andra skulle beundra. Inifrån sett är jag helt okej. Jag känner mig som en helt hyfsad mamma. En som visserligen kunde ge mer, orka mer, vilja mer men en som ändå ovillkorligt älskar sitt barn. Det får vara tillräckligt nu.
Idag fick Filip vara med och baka. Det var en ganska perfekt stund men en tillräcklig perfekt morsa. Glad farsdag, förresten!
Exakt så känner jag! :)
SvaraRadera