Halsontet blev värre och igår fick jag feber. Gick och undrade varför jag blev så yr varje gång jag steg upp men sedan gick det upp för mig att jag antagligen hade varit febrig hela arbetsdagen igår. Idag blev det hemmadag, vilket visade sig vara en större stressfaktor än att ha en femklientersdag.
På mitt jobb är det klientantalet i veckan som räknas. Jag jobbar halvtid och ska träffa åtta klienter i veckan. Vi har flexibel arbetstid och jag har valt att jobba tre kortare hela dagar i stället för lite varje dag. Det gör att det är väldigt illa att vara sjuk just en sådan dag då jag har majoriteten av veckans klienter inbokade. Det betyder att jag måste försöka få in dem någon annanstans under veckan. Jag har inte särskilt mycket spelrum och det kommer sannolikt inte att lyckas.
I stället för att ligga i soffan med en god bok har jag stressat över min situation. Skickar mail, planerar om mina veckor fram tills jul, gör desperata försök att leva upp till det som från jobbets sida förväntas av mig. Jag vet att det inte är hela världen om jag går lite på minus. Men det tär på självkänslan och jag som faktiskt hade varit förutseende inför december (som tenderar vara en jobbig månad klientmässigt) och bokat in en ganska tuff vecka, måste känna mig besegrad. Samtidigt blir antalet klientbesök viktigare än själva terapierna, vilket ger mig ännu sämre samvete gentemot mina klienter.
Det här är mitt arbetes avigsida. Faktiskt. Jag gillar det när det flyter och jag får fokusera på det relevanta men hela hösten har jag kännt av en sådan här stress och det påverkar faktiskt hur jag upplever mitt jobb. Borde väl övergå till heltid för att slippa känna så här.
Att inte kunna vara sjuk med gott samvete är jobbigt. Jag borde bara ha gått till jobbet. Jag hade ändå bara lite stegring i morse. Det hade kanske varit en lite jobbig dag men difinitivt mindre stressande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar