Elin blir fyra månader om några timmar. Jag passar på att skriva nu eftersom jag inte vet när nästa lugna stund kommer.
Mycket har hänt under de senaste veckorna. Hon har lärt sig greppa tag i saker och vad hon än får tag på för hon till munnen. Hon vänder sig utan svårighet från rygg till mage och nu kan hon det åt bägge hållen. Hon gör någotslags försök till att komma framåt, men hennes taktik rumpan upp och näsan i golvet funkar sådär. Hon gillar att stå och vill gärna promenera också. När hon gör det skiner hon upp och avfyrar ett "titta på mig"- leende och vinglar fram på rätt så ostadiga ben. Annars har hon oftast en rynka mellan ögonbrynen när hon iakttar sin omgivning.
Hon är väldigt förtjust i sin bror. Hon följer med vad han sysslar med och verkar märka när han försvinner utom synhåll. Hon gillar sin far också. Han har energi nog att busa med henne. Mig känner hon nog mest igen som "hon med mjölken" då hon i gnälligt tillstånd får till ett lättat leende tätt följt av uppfordrande harklingar när hon förflyttas till min famn.
Hon är fortfarande en som spyttar upp halva måltiden och som orsakar en och annan bajsincident så gott som dagligen. Annars är hon nöjd allt längre stunder och det går att avleda hennes uppmärksamhet en stund då hon blir gnällig. Hon sover oftast gott om nätterna med små mat- eller blöjbytespauser och på dagarna kan hon överraska med längre tupplurer i vagnen.
Jag vet fortfarande inte alltid vad hon vill. Hon börjar ändå alltmer likna sig själv och det är minst sagt spännande att få följa med hennes utveckling. Småningom börjar vi kanske få se glimtar av den personlighet vår favoritflicka är på väg att bli.
