Sommaren gick lika fort som alla somrar samtidigt som det kändes som en lång sommar. Kanske för att den började redan i maj med sol och värme. Vi skrapade ihop sex veckor av landevistelse och att Filip inte storgrät när vi åkte därifrån i fredags talar för att vi var där tillräckligt länge.
Det var en sommar med kalla och blåsiga dagar men lika väl med varma och soliga sådana. En sommar med rätt få fästingar men rätt många stickor i en viss persons fot. En sommar med blåbär så gott som varje dag. En sommar med tre bröllop och tre bröllopsfester att få vara med och fira. En sommar med strandliv, innesittardagar, klätterträd, lekstuga, Bamse och ungar som busar när de ska gå och lägga sig. Diskbord och virkad filt kan räknas som avslutade projekt.
Att vara på landet är inget speciellt. Rentav långtråkigt ibland. Samtidigt som det är just det avbrott som kan behövas för att markera att det inte är vardag. Ett annat liv helt enkelt. Det kommer att komma somrar då barnen inte vill följa med till landet men det kommer antagligen att vara dessa barndomssomrar de kommer att minnas. Och att ha ett ställe att vara på under sommaren är inte heller givet.
Imorgon är det vardag igen. Det är bra det med.
