Vi har varit tillbaka i vardagen i två veckor nu och under dessa veckor har det inte gått en dag utan att någon av oss varit sjuk. Bra start på vardagen. Iris mjuklandade på sitt nya dagis en vecka och efter det följde en sjukvecka. Före det hann herrarna i huset ha en släng av corona och jag och Elin har haft någon version av Iris sjuka. Att försöka komma in i vardagsrutiner när varje dag avviker från de tänkta rutinerna är inte särskilt lätt. Lyckligtvis verkar de flesta av oss nu vara tillräckligt friska för en ny vardagsvecka.
Det blir en ny vardag för oss. Jag har gått upp i arbetsmängd och tillbringar fem dagar i veckan på jobbet för första gången sedan före Filip. Filip har börjat skolan. Wilma plingar till med meddelanden rätt ofta tycker jag. Båda flickorna är äntligen på samma dagis. Ingen är vårdledig. Fyra av fem har en hobby ungefär en gång i veckan. Det här är bara början på den småbarnsfamiljevardag vi kommer att leva ett bra tag framöver. Det blir nog bra. Så länge chefen tror mig när jag för n:te gången samma höst ringer och sjukanmäler mig eller mina barn.
