Idag fyller Isak en månad. Tiden går så fort och samtidigt känns han redan som en helt naturlig del av vår familj. Han är fortfarande en rätt så nöjd bebis, men dessvärre har han har insett att man kan äta några gånger också nattetid. Den första tidens lyxnätter är med andra ord ett minne blott. Dagtid äter han också gärna. Han är mera vaken nu och korta stunder verkar han vara medveten om sin omgivning också. Om man riktigt vill kan man nästan föreställa sig att han tar ögonkontakt och svarar på leenden. Han sover gott i vagnen, i bilen och i famnen till ljudet av stök och sorl. Han är inte särskilt skrikig och magen besvärar honom tills han lyckas få ut det besvärliga. Han är den första av våra fyra som godkänt napp och har också framgångsrikt druckit ur flaska då jag har varit borta någon timme.
Han är inte nyfödd längre. Den tiden kom och gick lika fort som jag befarade. Det sörjer jag lite. Det är en tid jag inte kommer att minnas om ett år. Det finns knappt ens några bilder på honom i min famn (behöver bättra oss där) som jag kunde minnas genom. Men som jag har hållit honom. Och håller. Än ryms han bra i min famn.
 |
Bebin. Lillebror. Isak. Izzy. Isse-Nisse.
Kärt barn har många namn. |
