Fyra år

Idag har vi firat Iris från morgon till kväll. Det kan man bra göra när någon i huset fyller fyra år. När man är fyra kan man väldigt mycket. Iris har lärt sig cykla, hon kan rita figurer som ser ut som människor, hon kan säga R, hon känner igen många bokstäver och kan skriva sitt namn. Hon vågar kommunicera på de några ord finska hon snappat upp och marscherar målmedvetet in hos granntanten, sätter upp foten på badrumspallen och säger "nagellacki". Då får hon så klart nagellack på tårna. När musiken börjar spela börjar hon röra sig i takt med den och när hon dansar är hon i sitt rätta element. Hon älskar allt som glittrar och har med prinsessor eller enhörningar att göra. Likväl leker hon gärna med bilar om det råkar finnas sådana. 

Målmedveten är hon. Eller envis. Hon sätter sig på tvären flera gånger om dagen men lika snabbt som vredesutbrottet brutit ut går det över igen. Hon tycker om att skoja och hon har en livlig fantasi. Hon kan återge berättelser och händelser förbluffande bra och hon har antagligen mer koll på saker än vi kan förstå.  Att vår före detta minsting redan är så här stor är svårt att förstå. Det är kanske inte lätt att vara ganska stor  men ändå betraktas som en av de yngre i familjen. Med henne är det alltid lätt att vara på tumanhand och sådana stunder borde vi försöka erbjuda ännu mer. 

Också hon är sin alldeles egen. Hon med de stora ögonen och långa ögonfransarna. Hon som får blodet att koka och hjärtat att smälta om vartannat. Henne älskar jag oavsett.

Ett år

Idag har vi firat Isak som fyllt ett år. Tänk att det redan har gått ett år! Tänk att det bara har gått ett år. 

Isak är en nöjd person. Han är oftast på gott humör och han gillar att busa. Ju mer skratt han får till stånd hos sina syskon, desto mer pajasar han. Han trivs utomhus och smiter ut på gården om dörren står på glänt. Han ska klättra på allt och plötsligt kan man hitta honom på matbordet dit han har tagit sig via någon passlig stol. Ute klättrar han upp för stegen till trampolinen. Lyckligtvis är han rätt så bra på att backa ner igen, men trots det dyker det upp nya bulor var och varannan dag. Han har också hittat glädjen i att öppna skåp och lådor och tömma ut innehållet ur dessa. Saker och ting rör på sig här hemma då han är i farten. Han blir helarg om man tar bort det roliga av honom och då skriker han och lägger sig raklång i protest. 

Isak tog sina första steg för några veckor sedan, men först nu under helgen började han gå mer och mer. Han väljer fortfarande att krypa ifall han har bråttom, men övar också gärna på att gå. Han älskar fortfarande bollar och dem försöker han nu sparka. Han har lärt sig göra high five och han slinker än hit, än dit när man sjunger Prästens lilla kråka.

Isak verkar förstå en hel del men han har inte särkilt många begripliga ord att komma med. "Ättä" kan betyda äta, vatten, kasta eller klättra, beroende på betoningen. "Ännää" verkar fortfarande vara hans ord för boll. Mamma och pappa säger han ibland men om det betyder det vi vill att det ska betyda är lite oklart. 

Isak äter numera nästan allt som vi äter och blir han bjuden på burkmat visar han bestämt att han ska ha det bordsgrannen har. Han låter sig bli matad men äter också gärna själv. Tillsvidare är han allätare. Med sina nästan åtta tänder går det bra att tugga också lite större bitar. 

Isak har en unik relation till vart och ett av sina syskon och är en högt älskad lillebror. Under det senaste året har vi fått lära känna honom och de närmaste åren lär visa mer av den person han kommer att utvecklas till.

För ett år sedan kom Isak till världen med buller och bång. Jag skulle säga att jag har repat mig rätt från den händelsen både fysiskt och psykiskt, även om jag ofta återvänder till den dagen i mitt huvud. Att lämna babyåret bakom sig är alltid lite vemodigt, lite extra vemodigt den här gången som förmodligen är den sista (never say never, som en viss person jag känner brukar säga). Inga fler positiva test. Inga fler första ultraljud. Inga fler första sparkar och ingen mer liten nyfödd på bröstet för första gången. Hur motsägelsefullt det än låter är också det ett slags sorg att bearbeta. Samtidigt är jag glad att få blicka framåt mot alla de milstolpar våra barn ännu har framför sig och är innerligt tacksam för de fyra fina vi har.

Elva månader

Babyåret lider mot sitt slut. Det gör också Isaks första sommar, även om början av augusti ser ut att bli varm. Under sommaren på landet har Isak lärt sig backa- det var nödvändigt för att inte slå sig varje gång han kröp ut genom dörren. Nu klarar han av att komma ner för trappor och ner för soffan som han nu galant klättrar upp på. Klättrar gör han gärna och när han får chansen klättrar han ut ur matstolen och upp på bordet. Matsituationerna är med andra ord ganska kaotiska. Isak har också lärt sig att ställa sig upp och stå utan stöd. Nu väntar vi bara på de där första stegen. 

Isak är pratglad och babblar på på sitt språk. Det enda ord vi vet att betyder något är "ännää". Det är hans ord för boll. Och bollar gillar han mycket. Isak har utvecklat ett sinne för humor och tycker om att skoja. Ännu roligare blir det när man skrattar åt hans påhitt. Han visar också missnöje genom att slänga sig på golvet och skrika, exempelvis om man tar bort något ut munnen på honom. I munnen hamnar fortfarande precis allt. Både löv, småsten, barbieskor och klistermärken. Ätandet går bättre och med sina sex tänder tuggar han fint i sig gurka, fruktbitar, bröd och pasta. Han sover mer i sin egen säng än i vår.

Om två dagar återvänder jag till arbetslivet och Isak får försöka klara sig med pappa den här hösten. Det ska nog gå bra. Vi får se om jag klarar mig. 

Tio månader

Idag fyller Isak 10 månader. Han har fått bekanta sig med landet under ett par veckors tid och han verkar vara okej med miljöombytet. Han har smakat på smultron och blåbär men förhåller sig skeptiskt till dessa små, runda, något kletiga bär. Han kryper omkring på gräsmattan, plaskar i vattnet och äter gräs och stenar. Han dras till trappor och klättrar gärna upp för sådana. Ner kan han dock inte ta sig. Han rör sig rätt så smidigt med stöd och gillar att man håller i hans händer så att han får gå. Om han har en boll att sparka är det ännu roligare. Han verkar tycka om bollar och kan sysselsätta sig med att jaga boll hur länge som helst. Några tecken på att försöka gå själv har han inte visat än. Lurar man honom lite hålls han stående utan stöd en god stund, tills han märker att han inte håller i sig. Då är det säkrast att sätta sig ner, tycker han.

Isak testar sig fram och undersöker orsak-verkan- förhållanden. Som att släppa saker och se dem falla till golvet. För att sedan se någon plocka upp det. För att sedan göra samma sak igen. Han har också börjat leta efter saker som försvinner utom synhåll. Han babblar mycket och varierande men inte så att jag skulle tolka något som betydelsebärande. Kakka, tättä, mammamm, dädä, baba, nänä hör till hans repertoar. 

Han äter lite bättre än förr. Vi har tre nätter av sömnskola bakom oss med syftet att bli av med nattamning och att sova i egen säng. Det har gått bra. Visst vaknar han flera gånger men somnar om utan ingripande och verkar klara sig utan nattliga måltider. Hoppas det leder till helare nätter så småningom. Annars är han fortsättningsvis en väldigt nöjd prick. En prick som bara har två månader kvar av sitt babyår.

Nio månader

Isak fyllde nio månader igår. Den senaste månaden har varit varmare än normalt och i maj gick Isak klädd i kortärmat mer än i långärmat. Med sommarvärmen följde svettiga nätter och minimal dagssömn och om möjligt ännu sämre ätande. Det sista kan också ha att göra med en övre tand som trängt igenom tandköttet.

Isak rör sig snabbt krypande och står stadigt stödd mot något lämpligt. Han tar sig smidigt över låga hinder och kryper gärna ut om dörren står öppen. Backa ner för trappor kan han inte. Han tycker om att man busar med honom och syskonen får honom att skratta med sina tassigheter. Han förstår sig på tittut-leken och har förstått att leta efter sådant som försvinner ur sikte. Han förstår antagligen mer än man tror att han förstår. Frågar man "var är...?" så ser han sig om efter det. Han är nyfiken. Den snurrande tvättmaskinen är gratis underhållning. Han jollrar mer varierande och tycker om att man härmar honom. 

Jag har inlett min sista månad som föräldraledig och efter sommaren får Isak underhålla sin pappa istället. Tills dess ska vi försöka ta tag i hans sovande och börja använda spjälsängen till det den är tänkt för.

Åtta månader

Idag fyller Isak åtta månader och mycket har hänt under de senaste veckorna i hans korta liv. Då jag senast skrev hade han precis börjat ta krypsteg. Det tog inte länge förrän han övergick helt till att krypa och nu är han snabb som bara den. Han ställer sig också upp mot allt som går att ställa sig upp mot och han går längs med soffbordet med rätt så stadiga steg. Han har också börjat behärska konsten att sätta sig ner, även om det fortfarande händer att han faller raklång baklänges. Han är omöjlig att byta blöja på eftersom han vänder och vrider på sig och ska iväg från skötbordet. Man kan med andra ord inte lämna honom oövervakad och gör man det kan man räkna med att få leta lite efter honom. Han stoppar precis allt i munnen och han blir arg om man konfiskerar det han håller på att undersöka. 

Isak har upplevt sin första ordentliga förkylning med feber, hosta, snuva och ögoninflammation. I samma veva dök de första tänderna upp, vilket ledde till dåligt ätande och sovande under ett par veckor. Nu är han sitt vanliga nöjda, glada jag igen och han babblar tätätä och kakaka och gör pruttljud så spottet yr. Det sistnämnda är mindre roligt för den som matar honom. Han tycker om att busa och skoja med sina syskon och han skrattar åt tittut-lekar. Han lystrar till sitt namn och skrattar när man säger "nej". Jag tror han har missuppfattat innebörden av det ordet. 

Han sover som förut och äter måttligt bra. Diskmaskinen kan man inte tömma utan att han kommer för att hjälpa till. Han är också intresserad av den snurrande tvättmaskinen, sladdar, fjärrkontrollen, små lappar och skräp. Under valborgshelgen åt han en hel del serpentin. Nu verkar våren äntligen ha kommit för att stanna och Isak får chans att bekanta sig med småsten och grässtrån på gården i stället.

Sju månader

Igår fyllde Isak sju månader. De flesta som träffar honom påpekar att han verkar vara en väldigt nöjd en, vilket nog stämmer. Isak gör inte mycket väsen av sig utan trivs bra med att bara se sig omkring och undersöka sin omgivning. Just nu hittar han alla småsaker som blivit liggande på golvet- smulor, dammråttor, legobitar, papperslappar. Han blir helarg om man tar något ifrån honom men tröstas fort om han får något nästan lika intressant. Isaks revir blir större för varje dag. Han har tagit sina första krypsteg men ålar sig fram ifall det handlar om längre sträckor. Igår drog han sig upp mot den öppna diskmaskinsluckan och låtsades kunna stå. Det slutade med en vurpa. 

Isak äter gärna fruktpuré och gröt. Annan mat grimaserar han illa åt. Han sover fortfarande lika bra på dagen som dåligt på natten. Just nu är han väldigt rastlös om nätterna, vilket någon säkert skulle förklara med att "han lär sig så mycket nytt nu" och "det är säkert en fas". Hans tandlösa leenden dagtid kompenserar för de dåliga nätterna. 

Nu väntar vi på våren. Under påsken fick vi redan lite hopp om vår men idag har vi vaknat till snöstorm. Men våren kommer alla år och snart kan vi sitta i sandlådan och äta sand.

Sex år

Igår invaderades vårt hem av tretton flickor och Elin överöstes med presenter och kort. Idag har vi firat Elin här hemma och hon fick sina rullskridskor som hon väntat på så länge. Vädret tillät inte provåkning så hon har farit runt på hjul inomhus i stället. Hon är fortfarande mycket i farten, vår Elin. Ofta står hon upp och ner och hon klättrar gärna på allt som går att klättra på. Hon får träna redskapsgymnastik två gånger i veckan och det tycker hon mycket om. Resultatet är raka ben och sträckta vrister när hon står på huvudet här hemma. Trots att hon tycker om att röra på sig kan hon sitta länge och koncentrerat och rita eller pyssla. Hon har en konstnärlig sida som kommit fram mer under det senaste året. Hon har också nyligen börjat intressera sig för vårt piano och har en repertoar på fem melodier som hon klinkar igenom en i taget. 

Elin är fortfarande en envis och viljestark person. Hon ogillar "nej" och trotsar det gärna. Eller så väljer hon att inte lyssna, vilket retar gallfeber på mig ibland. Hon får raseriutbrott och skriker men lugnar sig ganska snart igen. Oftast är hon ändå på gott humör och då skiner hon som solen. Hon behöver odelad uppmärksamhet och njuter av tid tillsammans. Hon behöver känna sig sedd och hörd, vilket kanske är något som mellanbarn lider brist på.  

Elin är trots en normal själviskhet ganska omtänksam. Hon verkar ha många vänner på dagis och leker gärna med kompisarna utanför dagistid också. Här hemma är hon samtidigt både bästa vän och värsta fiende med sin syster. Isak skulle hon helst bära omkring på hela tiden och hon är alltid redo att sköta honom. Även om hon är lillasyster är hon ett av våra "stora barn", vilket kanske delar henne ibland. Hon är empatisk och trots ett tufft yttre egentligen ganska känslig. Hon blir rörd till tårar när hon ser på film. De svåra orden är svåra att säga och vid behov kommer hon med små lappar där det står "fölåt" eller "ja elskar dej". För läsa och skriva, det kan hon redan rätt så bra för att vara bara sex år. Det hon inte kan är städa upp efter sina lekar. 

Tänk att hon redan är sex år och ska börja förskolan i höst! Liksom alla mina barn har hon en alldeles speciell plats i mitt hjärta och jag är så glad att det var just Elin som kom till oss den dagen för sex år sedan.  

Ett halvt år

Idag är det sex månader sedan Isak föddes. Ett halvt år! Det här halva året har gått väldigt fort och vips har vi en rätt så stor bebis i huset. En som lärt sig åla lite för någon vecka sedan, som sitter stadigt tills han trillar omkull och som börjat äta mer fast föda. Väldigt små portioner och med varierande framgång, men ändå. Isak är fortsättningsvis en nöjd och glad prick och är lätt att distrahera med en leksak eller miljöombyte ifall han gnäller. Han upptäcker sin värld som till största delen utgörs av vårt vardagsrum och han smakar på allt han kommer åt. Han upptäcker också nya ljud och låter gärna som en motorcykel. "Nänänä" kan han säga och något som jag givetvis tolkar som "mamma". Han tycker om att man busar med honom och man börjar märka hur hans humor utvecklas. Han sover bra på dagarna medan nätterna fortsättningsvis är varierande dåliga. Han är gärna med i syskonens lekar och om han kommer åt smakar han gärna på legobitar också.

Lillebror. Han som växer alltför fort.

Att förstå en treåring

Våran treåring är inne i en fas som sätter mitt tålamod på prov flera gånger om dagen. När jag säger "fas" säger jag det i hopp om att det här är något övergående, något hon växer ur. Är det enbart en personlighetsgrej kommer vi att ha stora utmaningar med henne. 

Iris är för det mesta en glad och påhittig liten. Hon har starka åsikter om hur saker och ting ska vara och när de här till synes små sakerna går fel kan det ha oproportionerligt stora konsekvenser. Det kan handla om att bananen är skalad, att den inte är det, att gurkskivorna på smörgåsen inte är ordnade som en blomma, att tortillabrödet är felvikt, yoghurten är serverad ur fel skål eller med fel sked. Ofta handlar det om kläder. Strumpan och byxbunten möts inte perfekt, strumpbyxorna är korviga, fel klänning, hon får inte gå ut i bara kjol när det är minus femton grader. Ibland önskar hon det omöjliga- brödsorten som tog slut igår och inte finns att få just nu, hon vill ha kläder hon inte äger. Hon får inte gå först in i bilen. Hon skulle själv knäppa upp säkerhetsbältet. Elin har finare kläder än hon. Vad som helst som går fel kan få henne att explodera. Hon kastar sig själv på golvet och skriker, tortillabrödet flyger, hon tvärvägrar att klä på sig och hon är totalt oresonlig. Ibland verkar hon inte själv veta vad hon vill och varför hon blev så arg. 

Jag vet att många situationer kunde undvikas genom att vara steget före. Problemet är kanske att jag inte alltid kan räkna ut vad som kommer att utlösa nästa utbrott. Jag gissar att det sällan handlar om det det ser ut att handla om. Fel smörgåspålägg är bara droppen som får bägaren att rinna över. Egentligen handlar det om att hon är lite hungrig, att hon är lite trött, att hon fått för lite tid i famnen, för lite uppmärksamhet eller något har hänt under dagen som hon inte kan förklara. För jag är ju likadan. Jag är också lättretlig om jag är trött eller hungrig. Skillnaden är att jag för det mesta kan behärska mig, även om jag gärna skulle lägga mig på golvet och skrika jag med. 

Det blir mycket muta, hota, lirka om dagen. Hårt mot hårt hjälper sällan. Ofta löser sig situationerna genom att avleda uppmärksamheten, byta strategi och försöka förstå vad det riktiga problemet är. Fem minuter efter att vi borde ha åkt finns det inte tid för sånt. Då bärs hon skrikande ut genom dörren med eller utan kläder. 

Här har vi kämpat en kvart för att komma iväg via matsalen till bilen för att åka hem från skidsemestern i Vuokatti. Då byxorna som erbjöds inte dög gick hon till matsalen iklädd endast trosor nertill. Solglasögonen ansåg hon att hon behövde. 

Det här hör till det svåraste i moderskapet. Det tar fram mina fulaste och sämsta sidor och jag känner att jag inte räcker till eller har tillräckligt med redskap för att vi båda ska komma ut ur dessa situationer på ett bra sätt. Hon med ett lättare sinne och jag med hedern i behåll. Ändå är jag den som borde kunna hjälpa henne och förstå henne och hjälpa henne att förstå sig själv. Det här är sannolikt bara en fas i min treårings liv. Det går över. Och också under de värsta utbrotten då hon skriker så vi blir döva och tortillan flyger över matsalen i Vuokatti är hon lika älskad.  

Nio år

Idag har vi fått fira Filip som fyllt nio år. Traditionsenligt inledde vi dagen med croissanter med Nutella och Filip fick välja middag och efterrätt. Det hör till och det är viktigt för honom. Lika viktigt var det för honom att själv vara med och köpa allt som skulle has till kompiskalaset. Det beskriver honom ganska bra. Han vill vara med och påverka och han vill gärna veta vad som kommer att ske. Omtänksam är han- han valde isglass åt sina systrar i stället för strutarna han visste att de inte gillar. 

Filip är en smart kille med ett stort hjärta och hög moral. Nu är jag förstås lite partisk. Men utifrån det jag sett verkar han vara en som kommer överens med alla och har många kompisar i många olika sammanhang. Den något blyga och försiktiga pojken är nu en väldigt social och utåtriktad skolpojke, även om nya saker ibland fortfarande avskräcker. Filip är känslig och reagerar starkt på motgångar och besvikelser. Han har stenkoll på saker som är viktiga för honom medan han för den som ser hans rum kan märka att han är en slarver. Han är inte bra på att städa och glömmer saker efter sig. Samtidigt kommer han ihåg detaljer från flera år tillbaka. Han kommer också ihåg vilka motståndare han mött i en turnering i somras och hur matcherna slutade och i vilken match han belönats för bra spel. Fotbollen har kommit allt starkare in i Filips vardag och han tränar gärna både på träningarna och hemma i korridoren. Förutom fotboll är lego ett evigt intresse. 

Filip är äldst i syskonskaran och han är en fin storebror som både kan ta ansvar och anpassa sina lekar till en lämplig nivå. Häromdagen lekte han hemlek med sina systrar. Andra dagar stänger han in sig i sitt rum och vill absolut inte ha några syskon där. Det är som det ska vara med andra ord. 

"Bra" brukar Filip svara på frågan om hur hans skoldag varit. Sällan berättar han mer. Redan nu märker jag att jag faktiskt inte vet om allt som hänt och jag måste lita på att han berättar om det hänt något utöver det vanliga. Ofta vill han hellre vara med grannen än med oss och vissa dagar ser vi knappt skymten av honom. Men om kvällarna när vi sitter i sängen och läser och försöker få lillebror att somna kommer Filip till vår säng och lägger sig mellan oss. Då kan det hända att han öppnar sig. Eller bara myser. Det får han gärna göra. 

Fem månader

Isak har hunnit bli fem månader gammal. Under månaden som gått har han hittat sina fötter och drar gärna av sig strumporna. Allt han får tag i provsmakas och studeras noggrannt. Han vänder sig smidigt från rygg till mage och är fem före att komma på hur man tar sig framåt. Han har fått provsmaka på fast föda ett par gånger men nu gäller det att börja på med smakportioner på mer regelbunden basis. 

På dagarna har Isak fortfarande en pålitlig rytm och sover fint i vagnen. Nätterna är däremot ganska dåliga. Vi sover rätt oroligt, eller snarare vaknar vi rätt ofta. Också det får vi lov att ta tag i något tag. De dåliga nätterna påverkar inte hans humör avsevärt, utan har är fortsättningsvis en glad och nöjd kille. Han skrattar åt syskonen som fånar sig och han får vara med i deras lekar. Vi har börjat gå på musiklek för att ha något regelbundet program och Isak har besökt simhallen för första gången. Annars går dagarna ut på att njuta av lugnet som råder när de andra barnen är borta. 

Swinghell

Fjällskidarklubben bjöd på gratiskväll i Swinghill. Trevligt, tänkte vi. Nu passar vi på. Vi hade kommit så långt som till att packa bilen när vi märkte att bakluckan inte vill stängas. Snabb kalkyl. Vi tar lilla bilen.  Bara jag och tre barn åker. I bilen börjar jag ångra mig. Tänker positivt. Kanske klarar Filip knappliften utan problem. Kanske har Elin under sommarhalvåret mirakulöst blivit duktigare än hon var i fjol och klarar sig mest själv. Kanske överraskar Iris som aldrig stått på skidor förr. Visst klarar jag mig med tre i backen.

Väl framme. Efter att ha svettats i skiduthyrningen är vi klara för backen. Det visar sig vara en ganska hujsig backe. Vi blir visade till barnbacken som Filip och Elin åker i ett par gånger medan jag försöker guida Iris. Sen meddelar Filip att den här backen är helt för lätt. De ska absolut prova stora backen. Gör en snabb kalkyl igen. Om Filip och Elin klarar sig ner kan jag komma efter med Iris. Problemet blir kanske liften upp men det löser sig. Hinner ångra mig men då har redan Filip och Elin satt fart. Elin faller efter 20 meter och behöver hjälp. Plogar ner med Iris hängande mellan mina ben och lyckas hjälpa Elin på med skidan hon tappat. Hon far iväg igen och jag ser henne falla ett stycke ner. Samtidigt kommer Filip med ena skidan i handen för han har fallit och får inte på den. Hjälper honom medan Iris fortfarande står mellan mina ben och stöder sig mot mina stavar. I nästa etapp tappar Elin kontrollen och åker störtlopp tills hon kastar sig omkull. Filip kör med samma taktik och fler skidor strittar. Väl nere vid dem ser jag äntligen liften långt där nere. Tittar uppåt i backen och gör åter en snabb kalkyl. Vi har åkt 2/3 av backen. Vi kommer aldrig att ta oss upp med liften. Vi tar av skidorna och börjar gå uppåt. Filip traskar tappert, Elin skriker ut sin ilska över backen. Iris drar jag efter mig med staven som lift varvat med att jag bär henne med skidorna på. Gå skulle hon aldrig. Sen piper hon. "Jag måste kissa". Så klart. Sen kissar hon. Sen gråter hon för att hon är våt och äcklig och jag fortsätter mitt arbete med att ta upp ungar och min egen slalomutrustning upp för halva Swinghill. Släpper några svordomar. "Mamma varför skrattar du?" undrar Filip. Jag kan inte låta bli att skratta åt den något komiska men samtidigt inte alls roliga situationen vi hamnat i. Ett par felkalkyler och man hittar sig gående upp för en backe det är tänkt att åka utför.

Det hela var ett misstag. Nu vet vi hur vi ska och inte ska göra i framtiden. Skidskolan nästa. Jag sätter mig på after ski under tiden.

Av olika anledningar tog jag inte en enda
bild idag. Bjuder i stället på en bild från
en mer lyckad upplevelse i fjol.

Fyra månader

Idag fyller Isak fyra månader. Under månaden som gått har Isak upplevt sin första förkylning och firat sin första jul. Han är för det mesta nöjd och lugn och iakttar noga syskonens stök. Han följer intresserat med vad som händer omkring och blir uttråkad om han blir lämnad ensam. Han får vara med som statist i syskonens lekar och han blir buren överallt. Han ges sällan en chans att lära sig ta sig framåt själv då speciellt den äldre av systrarna helst bär omkring på honom. 

Isak har lärt sig att medvetet greppa tag i föremål och dem smakar han gärna på. Han är på vippen att rulla över från rygg till mage och gör tappra försök om han bara är motiverad. Han trivs länge på mage och snurrar runt sin egen axel då han sprattlar och håller på. Han skulle säkert gärna ta sig framåt men det lär nog dröja innan han lyckas med det. Han kan föra en dialog och ibland pratar han med lampan, duschgardinen, sina egna händer eller något annat lika spännande. 

Nätterna går för tillfället ganska bra. Med bra menas att han inte behöver blöjbyte förrän tidigt på morgonen och att han vaknar för att äta och inget mer. Eftersom han sover mellan oss behöver jag inte vakna helt och hållet när han ska ha mat. Vissa dagar krånglar magen och han har börjat spytta mer. Det verkar inte störa honom avsevärt. På dagarna sover han bäst i vagnen och det har han gjort också nu under de rekordkalla vinterdagarna som pågår som bäst. Isak är en gosig prick som ler mot den som ler mot honom.