Det var den första dagisvårfesten sedan jag själv gick på dagis. Vi samlades ute på gräsmattan och barnen gjorde sig redo att uppträda. Filip såg rädd ut och jag hoppades att han skulle vara modig nog att stå där med de andra. Det var han, även om han inte sjöng med. Och vi fick bara en kort skur på oss före molnen åkte vidare. De var så duktiga så. Redan nu hade jag svårt att vara oberörd så jag antar att jag kommer att störtböla när Filip om fyra år är med om sin sista dagisvårfest.
En som gillar korv mer än uppträdanden. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar