Domen

Ja, jag är ännu i ett stycke. Idag besökte jag läkaren för bedömning av förlossningssätt och hon var av den åsikten att det inte finns någon orsak till att inte låta bebin komma den vanliga vägen. Det som hände senast och som ledde till kejsarsnitt är sådant som kan hända och som den här graviditeten och förlossningen inte är kopplad till på något sätt. Så nu är det bara att vänta.

Jag är helt nöjd med det beslutet. Efter kejsarsnitt är man liksom ganska handikappad och jag vet inte hur det skulle funka då vi denna gång också har en treåring att ha hand om. Men lite hisnande är tanken ändå. Visserligen fick jag uppleva det som föregår själva förlossningen så jag vet vad som gäller, men eftersom min erfarenhet av en vanlig förlossning inte är den bästa (för att uttrycka det som läkaren: "sehän meni aikalailla pieleen") är jag rädd för en déjà-vu- upplevelse. I min värld hamnar man på operationsbordet till slut i alla fall.

Hon får helst hållas där hon är ytterligare ett par veckor. Jan är bortrest nästa vecka och så har vi några kalas att klara av. Sedan får vi lov att vara redo.

Tycker jag är rätt stor. Ändå lär hon inte vara den största av bebisar.