Morot eller piska?

Filip har under den senaste tiden visat att han minsann har en egen vilja. Detta är inte alltid i positiv bemärkelse. När man lägger till något slags treårstrots och lite trötthet så har vi itkupotkuraivaren som jag inte trodde att vår rätt så lugna son skulle uppvisa.

Filip är väldigt snäll och så pass försiktig att han frågar först. Exempelvis frågar han snällt om han får se ett avsnitt till av Bilpatrullen. När han till sin besvikelse får ett nej börjar han tjata. Tillräckligt många nej gör att ansiktsfärgen börjar skifta i rött och rösten höjs. "JO-O! JA VIJJ!" Och skrik, ibland närmast vrål, har vi fått höra mycket mer nu än förr. Det kan gälla vad som helst egentligen. Att han inte får pirog till kvällsmål, att han inte vill gå ut, att han inte vill gå in, att han vill borsta tänderna före han kissar eller vilken annan liten besvikelse som helst.

Han slår inte, sparkar inte och är inte direkt bråkig eller olydig. Han blir bara väldigt arg. Jag är dålig på att handskas med det. Speciellt sådana dagar som han har stigit upp med fel fot och skrikandet börjar direkt på morgonen. Antagligen handskas jag med det på alldeles fel sätt. Ofta blir det hot om straff och höjd röst också från min sida.

En annan sak vi har fått jobba på är att vår son är rätt så lat. Han kan när han vill och han är lätt att engagera, men en del saker vill han alltför sällan. Äta sin mat själv, till exempel. Han kan äta själv, det är inte fråga om det. Han vill dock hellre bli matad. För att råda bot på detta tog vi i bruk ett belöningssystem. Vi bestämde ett mål och ett pris när målet är uppnått och så började vi samla stjärnor.

Tabellen kommer från jobbet. Idén är varken ny eller revolutionerande. Det är lättare att genomföra det när man har något färdigt, men det går lika bra att göra hemma. Nu har han ätit själv tio gånger. Och så har han fått sin bil. I fortsättningen får han äta själv eller hungra.

Vi har redan kommit överens om nästa mål och pris. Det var faktiskt hans idé. Han ska klä på sig själv. För också det är han lat med, även om han kan. När han har gjort det tio gånger får han en glass. Sen får han antingen klä på sig själv eller vara nakupelle. (Jag får väl äta upp mina ord.)

Jag har en hel massa idéer om vad vi kan samla stjärnor för. Jag hoppas ändå att allt det här skulle börja gå automatiskt och utan tjat. Hur mycket jag än avskyr Filips tjat om fler avsnitt avskyr jag betydligt mer att höra mig själv tjata på Filip.

En som helst äter kaka men denna gång fick nöja sig med smörgås.