Lycka är...

... grannar som har en Vainu-dräkt att låna när man ska gå på maskerad!

En som såg väldigt mycket framemot dagisdagen idag.

Sju månader

Hon är sju månader gammal nu. Närmare ett år än noll. Vår bebis skiner i kapp med höstens färger och visar oftast sin glada och nöjda sida.
Hon växer så det knakar. Inte på längden visserligen. Hon mognar så det knakar, om man kan säga så. Hon blir allt snabbare på att krypa och stadigare att stå och antalet bulor per dag minskar stadigt.   Hon har börjat vingla fram längs med möbler och väggar och älskar vårt farligt vassa batteri vid fönstret. Hon är alltid glad när hon promenerar med racerkossan. Hon visar också frustration och missnöje när hon inte får som hon vill och ogillar skarpt att jag gräver ut blad eller pappersbitar ur munnen på henne.

För tillfället sover hon rätt uselt. Ibland sover hon lite bättre och vaknar "bara" fem gånger, andra nätter är hon otröstlig mest hela tiden. Några hela nätter kan vi inte tala om ännu. Hon övar sig på att somna i egen säng och sover numera med storebror i barnrummet. På dagarna sover hon bättre och mer regelbundet, vilket ger mig möjlighet att få något uträttat under tiden.

Hon är rätt pratsam och jollrar mycket. "Mamma" säger hon klart och tydligt och ibland tror jag hon faktiskt menar just mig. Jag tycker hon verkar förstå en del saker vi säger, antagligen med hjälp av kontexten.
Hon roas av tittut-leken och leker det själv så att hon täcker ansiktet med en trasa, väntar på att jag säger "var är Elin" och så kommer hon fram och säger äää! Hon stortrivs på babysimmet och i badkaret.

Hon äter fast föda rätt så bra nu och portionerna växer lite hela tiden. Några tänder har vi ännu inte sett skymten av så det är nog bara mosad mat som erbjuds än så länge.

Hon är i en väldigt skön ålder just nu. Samtidigt som jag gillar babytiden är det roligt att se alla framsteg hon gör när vi går mot småbarnsåldern. Men bebis är hon förstås ännu ett tag.

Den där sömnen

Vi har haft dåliga nätter de senaste veckorna. Då menar jag faktiskt dåliga. Det enda positiva är att Filip har hållits i egen säng. Det är alltså Elin som inte sover särskilt bra. Hon vaknar typ sjutton gånger, är rastlös och ledsen och tröstas bara av något (mig) att suga på. Om det är på grund av tänder, separationsångest, rastlöshet till följd av den motoriska utvecklingen eller något helt annat kan väl ingen veta. På rådgivningen tyckte de att det är bäst att ta tag i saken nu. Öva att somna i egen säng, sträva efter minskad nattamning och småningom flytta ut ur vårt rum.

Första natten gick sådär. Det positiva för mig är att det är Jans uppgift att försöka få en skrikande Elin att somna om. Det är inte precis så att jag kan sova under tiden men jag behöver åtminstone inte stiga upp. Att mitt i natten hålla fast vid det man har bestämt är inte så enkelt och jag såg lite mellan fingrarna när hon började låta alltför tröstlös och Jan började se ut som att han snart skulle somna stående. Vi klarade oss ändå med "bara" tre amningsgånger, vilket är några färre än tio.
Problemet med sömnskola är att man måste stå ut flera nätter i rad innan det börjar funka. Jag hoppas verkligen att det är värt besväret.

Elin tar igen sig under dagen i stället. Hon är i skrivande stund inne på sin tredje timme av förmiddagslur och jag har både hunnit ta en morgonlänk, duscha, äta lunch, slösurfa och blogga. När det kommer till sömn är Elin Filips raka motsats. Han sov hela nätter men snuttsov på dagarna. Då önskade jag bättre dagssömn och mera egentid. Nu vet jag inte riktigt vilket som är att föredra.

När vi inte sover är det full fräs.

Ryhmä Hau som morötter

Vår son kan en hel massa saker. Det handlar mer om vilja och i Filips fall ovilja. Piska funkar sällan. Inte hot heller, eftersom jag har svårt att realisera hoten. Det som fungerar är belöning. Om belöningen är något som Filip verkligen vill ha kan han plötsligt göra allt han inte kunnat tidigare. Vi har kämpat mer några saker som skulle göra våra liv lättare (eller åtminstone bekvämare) om Filip lyckades med dessa. Nu är redan ett "problem" ur världen och Vainu har gjort Rekku sällskap. Det lär inte dröja särskilt länge förrän hela Ryhmä Hau är samlad.