Den där sömnen

Vi har haft dåliga nätter de senaste veckorna. Då menar jag faktiskt dåliga. Det enda positiva är att Filip har hållits i egen säng. Det är alltså Elin som inte sover särskilt bra. Hon vaknar typ sjutton gånger, är rastlös och ledsen och tröstas bara av något (mig) att suga på. Om det är på grund av tänder, separationsångest, rastlöshet till följd av den motoriska utvecklingen eller något helt annat kan väl ingen veta. På rådgivningen tyckte de att det är bäst att ta tag i saken nu. Öva att somna i egen säng, sträva efter minskad nattamning och småningom flytta ut ur vårt rum.

Första natten gick sådär. Det positiva för mig är att det är Jans uppgift att försöka få en skrikande Elin att somna om. Det är inte precis så att jag kan sova under tiden men jag behöver åtminstone inte stiga upp. Att mitt i natten hålla fast vid det man har bestämt är inte så enkelt och jag såg lite mellan fingrarna när hon började låta alltför tröstlös och Jan började se ut som att han snart skulle somna stående. Vi klarade oss ändå med "bara" tre amningsgånger, vilket är några färre än tio.
Problemet med sömnskola är att man måste stå ut flera nätter i rad innan det börjar funka. Jag hoppas verkligen att det är värt besväret.

Elin tar igen sig under dagen i stället. Hon är i skrivande stund inne på sin tredje timme av förmiddagslur och jag har både hunnit ta en morgonlänk, duscha, äta lunch, slösurfa och blogga. När det kommer till sömn är Elin Filips raka motsats. Han sov hela nätter men snuttsov på dagarna. Då önskade jag bättre dagssömn och mera egentid. Nu vet jag inte riktigt vilket som är att föredra.

När vi inte sover är det full fräs.