För en vecka sedan tog Elin sina första steg. Nu vinglar hon fram någon meter i taget tills hon sätter sig och börjar krypa i stället. Hon klättrar på allt och behöver ständig övervakning. Hon hålls inte i sin matstol och äter tillsvidare i någons famn i väntan på att vi hittar något lämpligt att spänna fast henne med. Hon har lärt sig öppna dörrar som är på glänt och öppna lådor som inte är för tunga. Hon gillar böcker och har lärt sig imitera åsnan. Och så sträcker hon händerna uppåt på uppmaning.
Annars är läget oförändrat. Inga tänder, dåliga nätter, glad men envis om dagarna och äter med varierande aptit.
Dagen till ära kom vinterns första ordentliga snö. Elin stortrivdes i pulkan. Hon är en mysig och rolig bebis, även om hon lyckas trötta ut sin mor när hon går på sina upptäcktsfärder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar