Tio månader

Elin fyller tio månader idag. Hon är mer som ett litet barn än en bebis när tassar omkring och stökar.
Saker och ting flyttar på sig här hemma. Hon är i en sådan fas att hon gärna bär omkring på saker, helst en i var hand. Kylskåpsmagneter i badrummet, hårborsten under sängen, strumpor under kökspallen är rätt normalt hos oss. Hon klättrar över allt och är företagsam. Om badrumsdörren är på glänt kan hon öppna den, gå in i badrummet, dra fram pallen under lavoaren, klättra upp på pallen och fortsätta bestiga lavoaren genom att stå på lådhandtagen. Kanske ska hon spegla sig, vem vet? Några magplask ner från kökspallen och sängen har det blivit men större katastrofer har vi lyckats undvika.

Ett av de ställen man kan klättra på, tycker hon.

Hon har två tänder nu. De dör upp under julhelgen. Hon äter bättre fast föda och gillar makaroni. Hon babblar på och säger ord som mamma, pappa, akka (= anka, docka), mammamm (nam nam), paappaa (paj paj, när vi pajar dockan).
Hon tycker om dockan hon fick i julklapp. Hon letar efter den och frågar akka? och skiner upp när hon får syn på den. Hon kramar den och pajar den. Och håller den upp och ner i ena benet. Dockvagnen gillar hon också och hon placerar dockan i den och skuffar. Sen tar hon bort dockan och kliver i själv.

När man med stor möda lyckats ta sig in i vagnen
och sedan märker att man sitter fast.

Hon förstår mer än jag förstår att hon förstår. Häromdagen hade hon bara en strumpa på.
- Var är din andra strumpa? frågade jag. Vi måste ju sätta på den.
Elin tassade till tamburen där strumpan låg, satte sig ner och gjorde ett tappert försök att få på strumpan på den bara foten. Att sånt.

Hon är i en rolig ålder. Helt klart på väg från att vara bebis till att vara en liten flicka. Hon älskar sin bror och busar gärna. Hon deltar i lekarna på sitt sätt och har lätt till skratt. Hon gillar fart och pulkan tycker hon om. Ge och ta- leken är en ny grej och böcker tycker hon om att bläddra i. Hon sover bättre om nätterna och är i allmänhet en väldigt glad och nöjd liten person. Hon har fart på men behöver komma och tanka lite närhet mellan varven. Det får hon så gärna.

Om hur vi sover nu

Vi hade milt sagt usla nätter i höstas och det tog vi tag i under jullovet. Jag läste om olika sätt att genomföra en sömnskola hemma och vi tillämpade "tassmetoden" som det passade oss bäst.
Det visade sig fungera. Det tog några nätter, men är man inställd på sömnskola så klarar man det bättre än man tror (säger jag som sov ett par hela nätter i och med att Jan skötte den jobbiga början).

Vi gjorde så här:
1) Vi planerade en kvällsrutin som vi skulle följa till punkt och pricka. Kvällsbad, kvällsgröt, amning, pyjamas på, läsa saga, i säng, sjunga och god natt. Somna i egen säng och inte i famnen var viktigt.
2) Vi bestämde ett klockslag då Elin tidigast skulle få mjölk.
3) Jan sov de första nätterna på golvet bredvid Elins säng. Detta för att han skulle hinna reagera före hon är klarvaken och skriker otröstligt. Jan tog också hand om nattningen. Jag tog över den fjärde eller femte natten, om jag minns rätt, och sedan turades vi om.
4) Vi genomförde vår plan. När Elin vaknade strävade vi efter att ingripa så lite som möjligt men ändå så att Elin skulle känna sig trygg. Helst skulle hon inte lyftas ur sängen och hållas i famnen och i idealfall skulle hon lägga sig själv. Vi pajade, tröstade, kramade och hjälpte henne att lägga sig ner igen.
5) Vi upptäckte att Whisbear, som Elin fick redan som nyfödd, kanske har en effekt! Jag testade den föst nu och upptäckte att den är toppen! Den har blivit Elins sängkompis och den vill jag inte ge upp.

Bilden visar hur det gick. Den första natten var förskräcklig (för Jan, jag vaknade klockan fem och kände mig som ny). Sedan började vakna-gångerna bli glesare. Och den sjätte natten sov hon praktiskt taget hela natten.

I dagsläget vaknar hon en eller två gånger under natten. Oftast hinner man knappt till hennes säng förrän hon har somnat om. Ibland skriks det en lite längre stund. Men inte i timmar.
Hon somnar oftast lugnt och snällt i sin säng. Hon vaknar mellan fem och sex på morgonen och då får hon mjölk och stannar i vår säng tills hon vaknar kring sju. Nattamningen fick ett slut och jag tror Elin började äta vanlig mat bättre i och med detta.

Vi sover bättre nu. Inte riktigt hela nätter, men definitivt mindre bökiga nätter. Det är säkert bara en fas, men vi njuter så länge det varar och vet hur vi gör när sömnen blir ett större problem igen.