Om hur vi sover nu

Vi hade milt sagt usla nätter i höstas och det tog vi tag i under jullovet. Jag läste om olika sätt att genomföra en sömnskola hemma och vi tillämpade "tassmetoden" som det passade oss bäst.
Det visade sig fungera. Det tog några nätter, men är man inställd på sömnskola så klarar man det bättre än man tror (säger jag som sov ett par hela nätter i och med att Jan skötte den jobbiga början).

Vi gjorde så här:
1) Vi planerade en kvällsrutin som vi skulle följa till punkt och pricka. Kvällsbad, kvällsgröt, amning, pyjamas på, läsa saga, i säng, sjunga och god natt. Somna i egen säng och inte i famnen var viktigt.
2) Vi bestämde ett klockslag då Elin tidigast skulle få mjölk.
3) Jan sov de första nätterna på golvet bredvid Elins säng. Detta för att han skulle hinna reagera före hon är klarvaken och skriker otröstligt. Jan tog också hand om nattningen. Jag tog över den fjärde eller femte natten, om jag minns rätt, och sedan turades vi om.
4) Vi genomförde vår plan. När Elin vaknade strävade vi efter att ingripa så lite som möjligt men ändå så att Elin skulle känna sig trygg. Helst skulle hon inte lyftas ur sängen och hållas i famnen och i idealfall skulle hon lägga sig själv. Vi pajade, tröstade, kramade och hjälpte henne att lägga sig ner igen.
5) Vi upptäckte att Whisbear, som Elin fick redan som nyfödd, kanske har en effekt! Jag testade den föst nu och upptäckte att den är toppen! Den har blivit Elins sängkompis och den vill jag inte ge upp.

Bilden visar hur det gick. Den första natten var förskräcklig (för Jan, jag vaknade klockan fem och kände mig som ny). Sedan började vakna-gångerna bli glesare. Och den sjätte natten sov hon praktiskt taget hela natten.

I dagsläget vaknar hon en eller två gånger under natten. Oftast hinner man knappt till hennes säng förrän hon har somnat om. Ibland skriks det en lite längre stund. Men inte i timmar.
Hon somnar oftast lugnt och snällt i sin säng. Hon vaknar mellan fem och sex på morgonen och då får hon mjölk och stannar i vår säng tills hon vaknar kring sju. Nattamningen fick ett slut och jag tror Elin började äta vanlig mat bättre i och med detta.

Vi sover bättre nu. Inte riktigt hela nätter, men definitivt mindre bökiga nätter. Det är säkert bara en fas, men vi njuter så länge det varar och vet hur vi gör när sömnen blir ett större problem igen.