Vårt dagis och andras

Det var med blandade känslor som jag gick med Elin för att hälsa på på hennes nya dagis. För hennes dagis är inte samma som Filips. Också vi drabbades av den rådande dagvårdskrisen och får nu föra och hämta barnen till och från två olika ställen.
Jag har hyllat och prisat Filips dagis (eller gruppis, för att vara korrekt) och jag var helt inställd på att också Elin skulle börja där i höst. Hon som redan gjort sig så hemmastadd där. Nu får hon börja på eget dagis i stället.

Det blir ju säkert bra det också. Inte särskilt smidigt med tanke på logistiken men självklart är personalen där trevlig och självklart tar de hand om henne lika bra som de skulle göra annanstans. Men ändå känns det ledsamt att Elin inte får vara där vi upplever att är det bästa stället man kan vara på när man bara är ett och ett halvt år gammal och där hon har sin storebror som hjälp och sällskap när vi säger hej då på morgonen.

Vi håller fortfarande tummarna för att det skall lösa sig. Gör det inte det har vi ändå turen att ha Elins dagis precis bakom knuten.

Hon som börjar dagis i höst. Foto: Studio Emma Huttu.