Det uttrycker vi kanske på ett mer ödmjukt sätt när någon frågar om vi trivs i vårt nya hem medan vi inom oss myser förnöjt. Det har gått fyra månader sedan vi flyttade och jag tror inte att någon av oss längtar tillbaka.
Det är inget slott vi har. Men vi har ett hem som nu känns som vårt hem med en inredning vi trivs med. Det är inte någon jättestor gård vi har men en gård med lagom mycket gräs att klippa, en lagomstor terass och blommande äppelträd på framsidan ser faktiskt väldigt bra ut åtminstone så här års.
Att hemmet dessutom råkar finnas på ett trevligt område i ett trevligt grannskap med trevliga grannar bidrar till den höga trivselfaktorn. På tomten finns två lekplatser som lockar barnen och där vi kan lita på att de håller hus ifall vi lämnar dem ensamma en stund. Filip har hittat en kompis på gården. En sådan där kompis som kommer och plingar på dörren och frågar om han kommer ut. En sådan som bjuder in sig själv till oss. Filip, som annars är den där försiktiga och skeptiska personen, springer nu glatt omkring med denna kompis och pratar finska (!) med henne efter bästa förmåga. Att ha kompisar och familjer man kan lita på som grannar är antagligen en fördel vi ännu inte kan förstå, bara ana.
På gården bor också en tant som är allas mommo. Filip och Elin har förstått att hon bjuder på kex och saft om man går och hälsar på. Vi vet var vi hittar dem ifall de plötsligt försvinner från gården.
Det kommer antagligen att vara här vi bor de närmaste åren. Så det är tur att vi trivs. Visst är det ju dem man bor med som gör hemmet men att vi har så mycket mer här än bara oss själva gör det hela ännu bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar