Hon har varit lillasyster i tre veckor nu. Hennes syskon har tagit emot henne väl, måste jag säga, om än på lite olika sätt.
Elin är den som visar störst intresse för lillasyster. Jag som var rädd att hon skulle bli svartsjuk kan bara beundra hennes förhållningssätt till nykomlingen. Hon vill krama henne, hålla henne, bada henne, bära henne. Hon är nyfiken och frågar vad babyn gör och kryper upp intill mig och tittar noga på när hon ammas. Hon tycker babyn är tassig när hon hickar eller skall äta än en gång och hon väntar på att få lära henne saker. Hon skuffar barnvagnen och sitter bredvid henne och väntar på att hon ska vakna så att hon får hålla babyn i famnen igen. Någon svartsjuka har ännu inte synats till och även om det finns en risk för att situationen ändras hoppas jag att den här sortens förhållande mellan systrarna får bestå.
Filip har inte varit lika närgången som Elin. Han visar intresse på ett mer pragmatiskt plan- han kommer med namnförslag, frågar detaljerade frågor om hur bebisar fungerar och tänker mycket på hur det var när han själv var liten. Den mest emotionella gesten hittills har nog varit att färglägga en glad gubbe som vi hängde bredvid skötbordet åt babyn att titta på. Han gladdes i smyg åt att lillasyster låg och tittade på bilden.
 |
| Systrarna. |
Filip och Elin har ett fint förhållande och även om de är två olika personligheter kommer de i allmänhet bra överens när de leker. Jag väntar med spänning på hur minstingen hittar sin plats i syskonskaran och hur hennes personlighet passar in i bilden.
 |
| Hon kommer sannolikt att passa in rätt så bra. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar