Sommaren i ett nötskal

Efter sex veckor på landet var det rätt okej att komma hem igen. Den här sommaren bjöd på en sällan upplevd värme och att ha en egen strand att svalka sig vid var inte illa. Dagarna bara gick utan att vi gjorde något speciellt och kanske var det just det som behövdes. Barnen fick kanske inte se världen i sommar men de fick tid och tid i överflöd med oss och varandra. 

Att vara på landet med barn är inte samma sak som att vara på landet utan barn. Det är inte att göra saker spontant, få något nyttigt uträttat eller ligga och sola och sträckläsa böcker. Det är att ta vardagen med sig och försöka få den att fungera på ett ställe där det vardagliga är lite svårare att få att fungera. Barnen behöver äta och sova vissa tider trots att det är sommarlov. När en ska på tuppen går alla på tuppen eftersom jag inte vågar lämna en krypande bebis med en treåring på tumanhand alltför länge. Den där boken blir oläst eftersom det inte räcker med att hålla bara ett öga på lekande barn på stranden. Gräset klipptes i flera etapper eftersom jag blev avbruten jämt och ständigt. Därför blev också huset omålat. Sommarlov med barn måste vara utan ambitioner och höga förväntningar. Barnen kommer ändå att minnas att de har simmat varje dag och det händer ju inte alla somrar.

Idag har barnen återvänt till vardagen och trots att det var lite spännande gick det bra att börja förskolan respektive stora barnens grupp på dagis. Hoppas på en höst med mer aktiviteter för oss som stannar hemma och lite mindre corona.