Vintertid

Sist jag skrev något var i medlet av september. Nu är vi inne i november och klockorna har vridit om vår dygnsrytm. Våra barn tycks ha en inre klocka och speciellt Iris verkar inte följa någon ny tid. Hon är pigg och glad före klockan sex på morgonen. Det är inte jag. Vi som precis fått in en ny dagsrytm för Iris med en lång dagssömn och tidig läggdags får försöka nå den harmonin ännu en gång. I morse kämpade hon mot att somna i cykelstolen och jag kämpade med att mata en tidig lunch i en övertrött unge för att sedan få på henne kläderna och ut i vagnen. Hoppas våra ansträngningar rättar till våra rubbade cirklar. 

Om jag fick välja skulle jag välja sommartid. Att förlora en timme ljus på eftermiddagen då man gärna är ute med barnen känns lagom rättvist. Att alls vrida klockan åt något håll är av ondo. Det har jag aldrig upplevt förr, men när man äntligen har ett klockrent barn kunde klockan ha fått vara det den var.

Hösten rusar fram och vips kommer det att vara jul (somliga i vår familj har börjat nedräkningen redan för några veckor sedan). Det betyder att den mörkaste tiden på kommer att vara förbi lika snabbt som den kom smygande. Snart vrider vi om klockorna igen och önskar att vintertiden skulle vara och förbli.