Året närmar sig sitt slut och jag borde göra som jag brukar och skriva min årliga resumé. Det känns dock som att det inte finns särskilt mycket att nämna i år. 2021 var inte något toppenår. Inte något bottenår heller, lyckligtvis.
2021 har jag...
... inte haft corona.
... inte jobbat.
... inte jobbat.
... virkat en filt.
... skidat ovanligt mycket.
... läst pinsamt lite.
... nött ut mina hemmakläder.
... torkat snor och spyor.
... varit mycket på landet.
... åkt slalom.
... ammat och slutat amma.
... gjort mig av med babyprylar och varit aningen vemodig.
... blivit faster.
... sett vår minsting lära sig gå.
... sett vår treåring lära sig cykla.
... fått ett förskolebarn.
... varit på teater!
... drömt om segelbåtar.
... tränat ganska lite.
... vunnit målbörsen (det kan ses som årets största framgång, vilket säger ganska mycket om året).
... varit urless på corona och allt vad det innebär.
... varit upprörd över hur dagvårdssituationen ser ut i Helsingfors.
... rastat hund.
... besökt Högfors.
... varit mer hemma än någonsin.
... inte varit utan mina barn en hel dag (eller natt).
... kastat ut en julgran och tagit in en ny.
Nästa år kommer jag att jobba igen. Sannolikt kommer också vi att få coronasmittan. Förhoppningsvis kan vi resa längre än till Högfors. Må 2022 bli ett aningen mer händelserikt år!
 |
| Åtminstone lär jag få uppleva nästa år med dessa fyra. |
