För mig är självständigheten en självklarhet. Jag har inte behövt uppleva krig, förtryck, inte ens sviterna av detta. Jag har inte ens hört talas om det, inga historier ur mor-eller farföräldrars mun som skulle ha fått mig att känna att det de facto inte är särskilt länge sedan vi var i krig. Trots att dagen inte väcker några stora känslor föstår jag ju varför den är värd att firas.
För mig är det en självklarhet att uppleva mitt land som tryggt. Jag kan sova lugnt och veta att mitt land ser ut som vanligt i morgon. Jag vet att jag har ett samhälle omkring mig som hjälper mig ifall jag inte skulle klara mig själv. Jag känner mig inte hotad av andra stater och tror, naiv som jag är, att jag aldrig kommer att uppleva det. Krig hör till historien och de fördes på skidor med gevär på ryggen. Jag vet att mitt barn kommer att få sjukvård, skolgång och trygghet i ett demokratiskt, fritt och rättvist land.
För mig innebär självständigheten bland annat en trygg barndom. Jag vet att alla i Finland inte får ha det, så även detta är en bubbla jag lever i, men åtminstone finns den möjligheten för många. Under den senaste tiden har jag sett alltför mycket bilder på barn som lever i krigsdrabbade länder och som flyr sina hem. Jag kan inte hjälpa dem. Jag kan inte trösta dem. Det enda jag kan göra är att ge Filip en så trygg barndom som möjligt.
Ibland kan det vara något så enkelt som...
... att få sova med sängen full med saker
... att ibland få äta kvällsmat hur som helst
... att få trycka näsan mot fönstret och titta in i sitt eget hem.
Trots att det finns mycket orättvisor och elände att gnälla över i det här landet så har jag det faktiskt oförskämt bra. Jag vet att bubblan kan spricka när som helst, liksom så många andra trygghetsbubblor redan har gjort, men tills dess så kan jag bara konstatera att det är ett av de bästa länder vi lever i.
Här finns en fin Finlandiaversion. Glad självständighetsdag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar