Malta

Vi har en skön semester bakom oss. Allt gick smidigt, vi blev lite bruna, vi blev irriterade en gång (och det var inte på varandra utan på betjäningen på en restaurang) och det var mer sol än moln under dagarna vi vistades på Malta.

Resan började med väckning 03.30. Filip visade sin bästa sida under så gott som hela resan och han fick beundrande kommentarer när han själv drog sin lilla resväska genom terminalen både i Finland och på Malta.

Flygresan är bara knappa fyra timmar så det är helt överkomligt.  Skönt att Filip inte klassas som famnbarn längre. Väl framme fick vi ta oss till hotellet tvärs över ön och jag upplevde sannolikt den vildaste bussresan i mitt liv. Framme välbehållna om än lite omtumlade och trötta.

Turistsäsongen hade inte riktigt kommit igång ännu och det märktes på ostädade stränder och stängda poolar. Det betydde lite färre turister vilket var bra, eftersom bussarna kunde bli överfulla. Undrar hur det ser ut i augusti.
Vädret var inte särskilt vackert den första dagen. Vi slapp regnet som hade lovats men den hårda, kalla vinden och molntäcket framför solen tvingade oss att klä oss i jackor. Det blev varmare och soligare för var dag och visst blev det shortsväder till slut.

Första dagens blåsväder.

Kring vårt hotell fanns ingenting. Ville vi äta annat än hotellbuffémat fick vi ta bussen till närmaste stad. Däremot hade vi färjan till Gozo på gåavstånd så det var bekvämt den dag vi gjorde en utfärd dit.

De första dagarna gjorde vi heldagsutfärder. Valletta var en liten besvikelse, inget speciellt men kanske ett måste att se. Den långa bussresan både dit och tillbaka samt överfulla bussar drog ner på stämningen en aning.

Katedralen i Valletta var värd ett besök.

Glasspaus. Den första av många.

Upper Barrakka Gardens hörde till de trevligare platserna i Valletta,
här med utsikt över "de tre städerna" vilka lär hade varit värda ett besök.

Bugibba var vackert och trevligt med sin strandpromenad och vi besökte Maltas akvarium där.

Att hitta lokala oaser med lekplatser gladde åtminstone en av oss.

En hel dag gick på Gozo, en frodig och jättevacker ö med både natur och städer att se. Hop-on-hop- off-buss var ett utmärkt sätt att se stora delar av ön.

Gozos huvudstad Victoria var verkligen vacker och Cittadellet och speciellt matstället där var en upplevelse i sig.

Mdina och Rabat erbjöd historia och mer genuina, pittoreska gator att traska längs.

Grottan där Paulus lär ska ha bott.

Besök i katakomberna.

Det första strandbesöket en eftermiddag. Ett set med strand-
leksaker var värt en investering på 3,50.

De två sista dagarna vilade vi. På fredagen traskade vi till en strand ett par kilometer ifrån och tillbringade eftermiddagen där. Efter det gjorde vi en "liten" avstickare till det röda tornet men den promenaden och de skavsåren var värda utsikten.

Paradise bay.

Mellieha sett från högre höjder.

Comino och Gozo i bakgrunden.

På lördagen råkade jag fylla år och det passade utmärkt med häng på hotellets egna strand hela dagen. Filip stortrivdes i sanden och hink och spade sysselsatte honom utan att vi behövde delta särskilt aktivt. Massage och god middag på en av landets bästa restauranger var ett bra avslut på semestern.

Malta blev bara bättre för var dag som gick. Man behövde några dagar för att vänja sig att se det vackra och vänja sig med kulturen. God mat med medelhavsinfluenser passade oss. Språket låter som arabiska med italiensk intonation och temperamentet och mentaliteten är ganska italiensk. Trafiken är livlig och jag skulle nog aldrig sätta mig bakom ratten där.

Jag drog på mig löpskorna ett par gånger också men nöjde mig med 5-7 km. Det gick antingen uppåt eller neråt så backträning fick jag vare sig jag ville det eller ej. Att hinna träna var ändå inte högsta prioritet under resan.

Vi kan varmt rekommendera Malta som resmål, men kanske maj eller september är att föredra. Högsäsongen lär vara både het och smockad med folk. För den som vill ha sol och strand hittas det säkert och den som vill se och uppleva saker finns det massor att göra.

Borta bra men hemma bäst heter det. Visst är det skönt att vara hemma igen men den vårvärme jag hade tänkt mig hade nog gjort hemkomsten en aning vänligare. I morgon rullar vår nya vardag igång och jag har på känn att de närmaste veckorna kommer att vara brådskande på många sätt. Kanske ger ändå semestern och minnet av Malta energi som räcker fram till sommarlovet.

När Filip kom bort

Vi besökte Galna dagar igår, av alla ställen. Det var lyckligtvis ganska lugnt den tiden. Filip ville gärna gå själv ett tag och det var okej för min del. Han lekte bakom ett klädräcke och jag förväntade mig att han skulle dyka upp på andra sidan. Han brukar göra det.
Det gjorde han inte. Vips var han spårlöst försvunnen.

Jag visste ju att han inte kan ha hunnit långt och att någon sannolikt plockar upp honom. Ändå greps jag av en lätt panik- det var ju ändå första gången som jag faktiskt hade tappat bort honom. Jättemärklig känsla.

Han var försvunnen några minuter. På den tiden hade han hunnit till andra sidan herravdelningen. Man kan säga vad man vill om Stockmann i dessa dagar, men deras agerande i den här situationen var fenomenalt. När den civila vakten såg att vi letade kunde han direkt säga var Filip fanns. Han hade väl blivit uppfångad av någon som tyckte att han såg bortsprungen ut och han väntade vid en kassa.

Filip grät inte men såg rätt orolig ut och den där lättnadskänslan när han såg oss var uppenbar. Antagligen lika uppenbar som min.

Kanske lärde han sig en läxa. En som han antagligen glömmer ganska fort. Jag lärde mig att inte låta honom försvinna utom synhåll när man är på främmande ställen. Inte ens för några sekunder. Han är så attans snabb och när han får för sig att springa iväg så gör han det. Nu var det bara Stocka. Bäst att inte tappa bort honom på Malta.

Sommartid

Just som snön nästan hade försvunnit blev det snö och slask igen. Lyckligtvis lär det bli en kortvarig takatalvi. Nu njuter vi av de ljusa kvällarna. Jag föredrar faktiskt sommartid framom vintertid. Att man kan gå ut ännu efter middagen är befriande. Sen struntar jag faktiskt i om det är ljust klockan fyra eller fem på morgonen.
Filip stortrivs ute. Han kan hålla på och pyssla i sandlådan hur länge som helst och den stora skillnaden mellan utelek och innelek är att Filip sysselsätter sig själv utomhus medan han kräver intensivt sällskap inne.

Idag tog vi nästan identiska bilder jämfört med för nästan prick ett år sedan. Cykeltur till Fallkulla i grådaskigt väder för att titta på de nyfödda lammen.

Förra året.

Idag. Jag hade valt samma outfit också.

Årets.

Pölar är pop just nu. Det tycks vara något som fascinerar de flesta i den här åldern. Finns det risk för pölar även om solen skulle skina är det bäst att välja gummistövlar. För vem går väl runt en pöl om man kan gå rakt igenom?

Våren är så välkommen nu! Den kommer att gå med rasande fart. I väntan på sommarlovet passar vi på att söka sol och värme lite längre söderut.

Jans resfeberrim från igår:

Efter en vecka håller vi på

att packa biksun och solkräm också...