Vi besökte Galna dagar igår, av alla ställen. Det var lyckligtvis ganska lugnt den tiden. Filip ville gärna gå själv ett tag och det var okej för min del. Han lekte bakom ett klädräcke och jag förväntade mig att han skulle dyka upp på andra sidan. Han brukar göra det.
Det gjorde han inte. Vips var han spårlöst försvunnen.
Jag visste ju att han inte kan ha hunnit långt och att någon sannolikt plockar upp honom. Ändå greps jag av en lätt panik- det var ju ändå första gången som jag faktiskt hade tappat bort honom. Jättemärklig känsla.
Han var försvunnen några minuter. På den tiden hade han hunnit till andra sidan herravdelningen. Man kan säga vad man vill om Stockmann i dessa dagar, men deras agerande i den här situationen var fenomenalt. När den civila vakten såg att vi letade kunde han direkt säga var Filip fanns. Han hade väl blivit uppfångad av någon som tyckte att han såg bortsprungen ut och han väntade vid en kassa.
Filip grät inte men såg rätt orolig ut och den där lättnadskänslan när han såg oss var uppenbar. Antagligen lika uppenbar som min.
Kanske lärde han sig en läxa. En som han antagligen glömmer ganska fort. Jag lärde mig att inte låta honom försvinna utom synhåll när man är på främmande ställen. Inte ens för några sekunder. Han är så attans snabb och när han får för sig att springa iväg så gör han det. Nu var det bara Stocka. Bäst att inte tappa bort honom på Malta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar