Resan började med väckning 03.30. Filip visade sin bästa sida under så gott som hela resan och han fick beundrande kommentarer när han själv drog sin lilla resväska genom terminalen både i Finland och på Malta.
Flygresan är bara knappa fyra timmar så det är helt överkomligt. Skönt att Filip inte klassas som famnbarn längre. Väl framme fick vi ta oss till hotellet tvärs över ön och jag upplevde sannolikt den vildaste bussresan i mitt liv. Framme välbehållna om än lite omtumlade och trötta.
Turistsäsongen hade inte riktigt kommit igång ännu och det märktes på ostädade stränder och stängda poolar. Det betydde lite färre turister vilket var bra, eftersom bussarna kunde bli överfulla. Undrar hur det ser ut i augusti.
Vädret var inte särskilt vackert den första dagen. Vi slapp regnet som hade lovats men den hårda, kalla vinden och molntäcket framför solen tvingade oss att klä oss i jackor. Det blev varmare och soligare för var dag och visst blev det shortsväder till slut.
Första dagens blåsväder. |
Kring vårt hotell fanns ingenting. Ville vi äta annat än hotellbuffémat fick vi ta bussen till närmaste stad. Däremot hade vi färjan till Gozo på gåavstånd så det var bekvämt den dag vi gjorde en utfärd dit.
De första dagarna gjorde vi heldagsutfärder. Valletta var en liten besvikelse, inget speciellt men kanske ett måste att se. Den långa bussresan både dit och tillbaka samt överfulla bussar drog ner på stämningen en aning.
Katedralen i Valletta var värd ett besök. |
Glasspaus. Den första av många. |
Upper Barrakka Gardens hörde till de trevligare platserna i Valletta, här med utsikt över "de tre städerna" vilka lär hade varit värda ett besök. |
Att hitta lokala oaser med lekplatser gladde åtminstone en av oss.
En hel dag gick på Gozo, en frodig och jättevacker ö med både natur och städer att se. Hop-on-hop- off-buss var ett utmärkt sätt att se stora delar av ön.
Gozos huvudstad Victoria var verkligen vacker och Cittadellet och speciellt matstället där var en upplevelse i sig.
Mdina och Rabat erbjöd historia och mer genuina, pittoreska gator att traska längs.
Grottan där Paulus lär ska ha bott. |
Besök i katakomberna. |
Det första strandbesöket en eftermiddag. Ett set med strand- leksaker var värt en investering på 3,50. |
Paradise bay. |
Mellieha sett från högre höjder. |
Comino och Gozo i bakgrunden. |
På lördagen råkade jag fylla år och det passade utmärkt med häng på hotellets egna strand hela dagen. Filip stortrivdes i sanden och hink och spade sysselsatte honom utan att vi behövde delta särskilt aktivt. Massage och god middag på en av landets bästa restauranger var ett bra avslut på semestern.
Malta blev bara bättre för var dag som gick. Man behövde några dagar för att vänja sig att se det vackra och vänja sig med kulturen. God mat med medelhavsinfluenser passade oss. Språket låter som arabiska med italiensk intonation och temperamentet och mentaliteten är ganska italiensk. Trafiken är livlig och jag skulle nog aldrig sätta mig bakom ratten där.
Jag drog på mig löpskorna ett par gånger också men nöjde mig med 5-7 km. Det gick antingen uppåt eller neråt så backträning fick jag vare sig jag ville det eller ej. Att hinna träna var ändå inte högsta prioritet under resan.
Vi kan varmt rekommendera Malta som resmål, men kanske maj eller september är att föredra. Högsäsongen lär vara både het och smockad med folk. För den som vill ha sol och strand hittas det säkert och den som vill se och uppleva saker finns det massor att göra.
Borta bra men hemma bäst heter det. Visst är det skönt att vara hemma igen men den vårvärme jag hade tänkt mig hade nog gjort hemkomsten en aning vänligare. I morgon rullar vår nya vardag igång och jag har på känn att de närmaste veckorna kommer att vara brådskande på många sätt. Kanske ger ändå semestern och minnet av Malta energi som räcker fram till sommarlovet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar