Filip har börjat med något som jag hoppas att hör till en övergående utvecklingsfas och inte ett bestående personlighetsdrag. Till det hör starka åsikter om vilka saker som är hans. För tillfället är det mesta hans. "Gå bort, den är min!" sade han häromdagen. Då syftade han på soffan. I sandlådan och annanstans håller han hårt fast i den leksak han anser att är hans och vill helst inte dela med sig. En dag hade han dragit ut alla slevar som fanns i kökslådan och lekte att han lagade mat. När jag, som de facto skulle laga mat, bad om att få låna en slev krävdes det ganska mycket lirkande för att få sonen att dela med sig. Att han hade typ tjugo andra slevar spelade ingen roll. De var alla hans.
"Min"- fasen lär ska höra till.
Han bestämmer också gärna.
- Du får inte komma hit nu!
- Varför inte?
- För att jag säger så!
Undrar var han har fått det ifrån?
Samtidigt som han är ganska omtänksam och empatisk mot andra (eller kanske för blyg för att våga kommendera) kan han vara rätt hård med oss föräldrar. Kanske också det hör till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar