Hon är en väldigt typisk bebis. Hon sover, äter, spyttar och kakkar och där emellan har hon ont i magen. Hon trivs vid bröstet även då hon inte är särskilt hungrig och hennes bästa partytrick är att ligga och suga tills mjölken rinner till för att sedan släppa och iaktta den mjölkfontän hon lyckades framkalla. Hon trivs bättre upprätt än liggande och sover gärna på sidan eller på magen. På nätterna sover hon varierande bra. Hon sover mer i vår säng än i sin egen men det är nog mest mitt fel. På dagarna kan hon överraska med att trivas i vagnen medan jag hämtar Filip och så pass länge att vi kan stanna ute på gården och leka i lugn och ro. Bärselen är ändå en räddning under de flesta utevistelserna och i den får hon vara när hon tröttnar på att ligga ner. Tur att vädret är tillräckligt varmt för att amma utomhus. På så vis kan jag ha två nöjda barn och själv vara mindre stressad.
Hon är väldigt söt, vår Elin. Hon har några stora hakor och ser ut som en liten tandlös Michelingubbe med små små ögonfransar. När hon ler är hon om möjligt ännu sötare. Än så länge är leendet snarast en varning om vad som snart levereras.
Trots den korta tid hon har varit vår är hon redan en självklar del av vår familj. Också hon har sin funktion, även om den för tillfället mest är att vara mysig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar