Ett år

För ett år sedan föddes vår Elin. Idag är hon en målmedveten, företagsam och lite busig liten fröken. Häromdagen förstod hon att det lönar sig att flytta en pall eller en stol närmare det man vill nå. Nu hittar vi henne på matbordet om vi inte hinner stoppa henne. Hon är inte särskilt rädd för främmande och fyrar av leenden till höger och vänster och charmar dem hon möter.

Hon älskar att busa och hon har humor. Hon förstår mycket och lyckas göra sig förstådd på sitt sätt. Hon säger enstaka ord men får det hon vill genom att peka och säga ääh! med uppfordrande ton.

Hon leker med dockorna, mjukisarna, bilar, duplo och väldigt gärna också lego. Bada och simma gillar hon och hon verkar tycka om musik. Hennes klättrande ser vi inget slut på och hon är i farten mest hela tiden. Hon gillar att gömma sig under täcken och hon tycker om att klä ut sig. Hon har väldens bästa storebror och honom tycker hon väldigt mycket om.

Hon sover inget vidare bra om nätterna. Hon gillar makaronilåda. Hon gillar också det som finns på bordsgrannens tallrik även om hon har samma sak på sin egen. Hon har fortfarande bara två tänder att tugga med och dem borstar hon gärna. Jag ammar henne ännu och att det skulle ta slut inom en snar framtid tvivlar jag på. Men det vet man ju aldrig.

Det är ofattbart att det här året har gått så fort. Hon växer ifrån oss och jag hinner inte med. Någon bebis har vi inte längre hos oss men däremot har vi lyckan att få känna en stor personlighet i en rätt så liten kropp. Även om jag saknar babylivet ser jag framemot att få följa med allt det hon kommer att lära sig. Att få vara mamma till just Elin är bland det bästa jag vet.