2020 skulle bli året, tänkte många. I stället blev det coronaåret, något ingen hade kunnat gissa. För oss har det ändå varit ett bra och innehållsrikt år. Här kommer således min årliga resumé.
I år har jag...
2020 skulle bli året, tänkte många. I stället blev det coronaåret, något ingen hade kunnat gissa. För oss har det ändå varit ett bra och innehållsrikt år. Här kommer således min årliga resumé.
I år har jag...
Så har julen övergått i mellandagar och lugnet här hemma har lagt sig. Vår förstfödde är något av en julmänniska och hela december har varit full av förväntan och förberedelser. När alla var mätta och nöjda och Julgubben väl kom och det visade sig finnas paket som skramlade i säcken kändes julafton som en seger. "Vi klarade det" är kanske en tanke som visar att det trots den avslappnade inställningen till julfirandet ändå har funnits någon form av stress inför julen.
Att fira jul utan barn skulle antagligen vara en betydligt lugnare jul. Jag vet inte hur det är med andra barn, men våra barn skiljer inte på vardag och fest utan är precis som vanligt, om än mer uppklädda, och sitter inte som ljus när de vet att Julgubben knackar på när som helst. Att öppna paket ett i sänder i lugn och ro händer inte i det verkliga livet. Det råder ett spänningsladdat kaos tills den sista klappen är öppnad och så kommer det att vara många år framöver eftersom barn är barn. Speciellt på julafton. En jul utan barn skulle trots lugnet nog ändå vara en lite fattigare jul.
För vår del var coronajulen en rätt så vanlig jul. För många var den säkert väldigt annorlunda i år. Vi kan bara vara ödmjukt tacksamma för att julen i år blev som den blev.
Familjen Mys. |
Verkligheten bakom glansbilden. |
Så har ännu en månad i Iris liv gått. Hon känns fortfarande som en liten baby men vissa stunder reagerar jag på att hon plötsligt har blivit så stor. Hon är stadigare i famnen och man kan lyfta henne på annat sätt nu och hon vill gärna upp och stå i famnen. Hon klarar av att ligga längre stunder på magen utan att smälla näsan i golvet. Några tecken på att hon skulle börja försöka svänga sig kan man ännu inte märka. Små tecken på att hon försöker greppa saker man placerar strategiskt framför henne kan man dock skönja.
Hon har visat mycket av sin glada och sociala sida och hon smittas av leenden och ler stort tillbaka. Hon kan ha långa monologer och hon ser en stadigt i ögonen när hon berättar vad hon nu kan tänkas berätta. Hon är väldigt intresserad av vad syskonen gör och trivs bra i lekrummet (även kallat Legoland) där det skramlas och byggs. Hon gillar inte att bli lämnad ensam på lekmattan alltför länge, även om hon ibland kan föra ett samtal med elefanten en stund utan andra bredvid.
Den goda nattsömnen var dessvärre kortvarig och nu sover hon hackigare och allra helst bredvid mig så att maten finns inom räckhåll. Om det beror på någon tillväxtfas som innebär en massa ätande eller bara en vana vet jag inte säkert. På dagen sover hon lyckligtvis bättre och jag kan fortfarande lita på att kunna få saker uträttade under förmiddagen då hon tar igen sig efter natten. Hon är för det mesta en rätt så nöjd baby, även om hon stundvis verkar ha ont i magen.