Så har ännu en månad i Iris liv gått. Hon känns fortfarande som en liten baby men vissa stunder reagerar jag på att hon plötsligt har blivit så stor. Hon är stadigare i famnen och man kan lyfta henne på annat sätt nu och hon vill gärna upp och stå i famnen. Hon klarar av att ligga längre stunder på magen utan att smälla näsan i golvet. Några tecken på att hon skulle börja försöka svänga sig kan man ännu inte märka. Små tecken på att hon försöker greppa saker man placerar strategiskt framför henne kan man dock skönja.
Hon har visat mycket av sin glada och sociala sida och hon smittas av leenden och ler stort tillbaka. Hon kan ha långa monologer och hon ser en stadigt i ögonen när hon berättar vad hon nu kan tänkas berätta. Hon är väldigt intresserad av vad syskonen gör och trivs bra i lekrummet (även kallat Legoland) där det skramlas och byggs. Hon gillar inte att bli lämnad ensam på lekmattan alltför länge, även om hon ibland kan föra ett samtal med elefanten en stund utan andra bredvid.
Den goda nattsömnen var dessvärre kortvarig och nu sover hon hackigare och allra helst bredvid mig så att maten finns inom räckhåll. Om det beror på någon tillväxtfas som innebär en massa ätande eller bara en vana vet jag inte säkert. På dagen sover hon lyckligtvis bättre och jag kan fortfarande lita på att kunna få saker uträttade under förmiddagen då hon tar igen sig efter natten. Hon är för det mesta en rätt så nöjd baby, även om hon stundvis verkar ha ont i magen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar