Den julen

Så har julen övergått i mellandagar och lugnet här hemma har lagt sig. Vår förstfödde är något av en julmänniska och hela december har varit full av förväntan och förberedelser. När alla var mätta och nöjda och Julgubben väl kom och det visade sig finnas paket som skramlade i säcken kändes julafton som en seger. "Vi klarade det" är kanske en tanke som visar att det trots den avslappnade inställningen till julfirandet ändå har funnits någon form av stress inför julen.

Att fira jul utan barn skulle antagligen vara en betydligt lugnare jul. Jag vet inte hur det är med andra barn, men våra barn skiljer inte på vardag och fest utan är precis som vanligt, om än mer uppklädda, och sitter inte som ljus när de vet att Julgubben knackar på när som helst. Att öppna paket ett i sänder i lugn och ro händer inte i det verkliga livet. Det råder ett spänningsladdat kaos tills den sista klappen är öppnad och så kommer det att vara många år framöver eftersom barn är barn. Speciellt på julafton. En jul utan barn skulle trots lugnet nog ändå vara en lite fattigare jul. 

För vår del var coronajulen en rätt så vanlig jul. För många var den säkert väldigt annorlunda i år. Vi kan bara vara ödmjukt tacksamma för att julen i år blev som den blev. 

Familjen Mys.

Verkligheten bakom glansbilden.