Idag fyller vår lilla år. Fast liten är hon ju inte längre. Hon är tre år och storasyster, vilket hon gärna understryker. Trots det är hon fortfarande lagom liten och gosig och sitter gärna tätt intill och lyssnar på saga. Även om hon inte är min minsting längre antar jag att jag kommer att se henne som liten rätt länge till. En stor liten.
Iris är för det mesta en solstråle. Hon är sprallig och gillar att underhålla oss och få oss att skratta. Hon tycker om musik och om att dansa och hon klarar sin nyss påbörjade jumppa galant. Hon leker rollekar både med dagiskompisarna och med syskonen och hon tar intryck både av lekkamraterna och sådant hon ser på Netflix. Hon sysselsätter sig också själv och har börjat visa intresse för att rita. Hon njuter av tumistid med någon av oss vuxna och då blir vi ofta bjudna på en massa kaffe och mat ur lekköket.
Iris har kommit ur den värsta fasen av trots, även om hon fortfarande har starka åsikter om hur saker och ting skall vara. Hon kan sätta sig på tvären när som helst och hon vill gärna bestämma. Hon är dock lättare att resonera med nu och när hon är på gott humör och inställd på att göra saker själv så klarar hon väldigt mycket.
Hon är pratsam och pladdrar gärna på. Hon minns förvånansvärt bra vad som hänt, även om tidsbegreppen fortfarande är lite flummiga. Förgången tid markerar hon med "i morse" eller "igår". Hon kan verka lillgammal när hon säger saker som "det är ingen vits" eller "nu räcker det!". Hon vill gärna förklara händelser (för mig eller för sig själv) men resonemangen kan vara lite långsökta. Jag kan varna henne för att klättra för högt eller gå för nära vägkanten. "Då kan jag falla och bli platt. Och det vill vi inte" kan hon säga och rynka på näsan och skaka på huvudet. Nej, det vill vi ju inte.
Hon är så fin. Att hon beställt en regnbågstårta till sitt allra första kompiskalas är på något vis passande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar