Uppdatering

Det blev visst en oavsiktlig paus på bloggfronten. Inte för att det har hänt något speciellt de senaste veckorna, så det här är en uppdatering mest för att undvika en ännu längre paus. Därav en något osammanhängande text.

Filip har haft sin första ögoninflammation och jag har varit förkyld en vecka ungefär men nu torde alla vara ganska felfria. Jag har gått över till att jobba hela 70% av full arbetstid och Filip är därmed på dagis fyra dagar i veckan.

Idag har vi varit kulturella och sett Tove som går på Svenska Teatern. Efter alla recensioner som beskrev en publik som lämnade föreställningen efter första akten var jag ju lite rädd att det skulle bli tre väldigt sega timmar, men det var inte så illa ändå. En del ganska långa scener nu som då men helt klart en godkänd föreställning.

Jag vet egentligen inte särskilt mycket om Tove Jansson men en del drag hos henne som jag antar att stämmer överens med sanningen kom fram i pjäsen. Hon verkade ogilla att representera. Och hon verkade förstå sig på barn.
Hon sade något bra om lekande, och nu citerar jag inte rätt. Hennes poäng var i alla fall att barn leker för att bearbeta verkligheten. Man leker hem, familj, skola och krig för att det är ett sätt att behandla svåra, eller varför inte lätta, saker och gå vidare.
Klokt. Jag tror också att leken är väldigt viktig för fantasin och språkutvecklingen.

Just nu leker Filip ibland att han gråter. Han har lärt sig ett riktigt störande fejkgråt, sätter huvudet på sned och vill upp i famnen för att bli tröstad. Klart att jag leker med. Så leker han allt möjligt annat också. Han leker att jag eller Jan är häst och att han ska rida. Ibland är vi alla katter som kryper runt och säger mjau. Han reparerar bilar, leker kurragömma och stoppar om Bä och leker att han ska sova. I vår säng leker han att han stiger på 73an, åker med pappa till dagis, att han sedan är på dagis (i det här skedet flyttar han sig från dynan som är bussen till en annan plats i sängen) och att han sedan åker buss hem igen (flyttar tillbaka till dynan).

Han sjunger också. Inte så mycket melodi ännu, men han pratar igenom Bä bä vita lamm, Blinka lilla stjärna och Imse vimse spindel. Och så upprepar han precis allt man säger. Bäst att vara försiktig.

Snart fyller han två år, vår filur. Hur man kan vara så fäst vid en så liten person går över mitt förstånd.

Over and out.