Vilda bebin har hunnit bli elva månader och har en månad kvar av bebislivet. Hon växer och utvecklas i rasande fart. Hon babblar allt mer och man kan nästan börja urskilja något som ska föreställa ord. Hon är förtjust i saker som blinkar och har ljud, som leksaksambulansen. Hon har börjat imitera lekar och tar modell när jag visar hur hon kan mata sin docka. Hon smackar och menar äta och bjuder dockan på mjölk ur flaskan eller låtsasmat med sked. Hon gillar att klä på sig (utom när vi de facto ska klä på oss och gå ut) och vill klä ut sig med Filips mössa och vantar och gärna ha skor på sig också. Hon blir glad när man säger att hon är fin. Hon skiner upp och vill gärna visa sin utstyrsel.
 |
| När hon hade gjort sig riktigt fin. |
Hon klättrar. Idag satt hon mitt på soffbordet med saxen i handen. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till med henne.
Vi har gått två steg bakåt när det gäller sovandet. Jag som jublade över bättre nätter och avslutad nattamning tar tillbaka mina ord. Ätandet är en annan mindre fungerande bit. Antingen klättrar hon ur stolen och upp på matbordet eller också kniper hon ihop munnen. Får hon äta själv duger det bättre. Köket ser ut därefter.
 |
| På upptäcktsfärd. |
Hon är bäst på att visa sin bästa sida när hon är bland folk och hon lyckas charma vilken bekant eller obekant som helst. Och trots att hon har dåliga nätter, sämre stunder och inte sitter stilla särskilt länge är det omöjligt att vara irriterad på henne särskilt länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar