Vår fyraåring

Idag är han fyra. Han hade sett framemot den här dagen ett bra tag nu. Han har stora visioner om vad en fyraåring kan och jag tror att han tror att han har lärt sig dessa under natten. Han hade också rätt så höga krav på hur denna stora dag skulle se ut. Väckning med sång och paket, helst polislego. Sedan nybakta semlor till frukost. Och en massa andra roligheter.

Jag tror vi lyckades uppfylla dessa förhoppningar. Utom själva väckningen. Han vaknade strax före vi orkade masa oss ur sängen och vi fick säga till åt honom att låtsas sova. Han var nöjd ändå. Han fick polislego. Han fick nybakta semlor. Han fick äta kaka, gå till Flamingos vattenpark och äta hamburgare efteråt. Jag tror att han har haft en närmast perfekt födelsedag. Imorgon fortsätter firandet och efter det är det fortfarande inte slut på kalasandet.

En rätt så yrvaken fyraåring.

Byggandet övergick i lek när bitarna väl tog slut.

Vi har en fyraåring i huset nu. En som fortfarande inte visar tendenser till begynnande trotsålder men som nog när han är trött kan tackla små besvikelser med sk. itkupotkuraivaren. Han är bestämd och gillar ordning och rutiner. Han är känslig och försiktig när det gäller en del saker men har blivit frimodig och öppen när det gäller andra. Han går alltjämt lätt att muta. Han älskar lego. Han älskar choklad. Han älskar kalas. Han älskar sin lillasyster och är världens bästa storebror.
Han är enkel att diskutera med och resonerar logiskt. Han är pratsam och rätt så underhållande att umgås med. Och han är, trots sin mogna ålder, fortfarande rätt så mysig när han nu som då kryper ner mellan oss i sängen.

Just nu leker vi väldigt mycket polis- och skurklekar. Det är pappa som är den bättre lekkompisen. Jag får duga om Jan inte är hemma. Vi leker också kalas och firar Bäs födelsedag så gott som varje dag och varje dag fyller Bä något mellan ett och sju år. Och lego. Lego är väldigt populärt just nu och Filip kan sitta i timmar och bygga och leka med det han byggt.

Efter fyra år med Filip i våra liv känner vi vår son rätt bra nu. Det är lite vemodigt att se hur liten blir stor, samtidigt som alla framsteg och utvecklingsskeden är spännande att följa med. Jag gör mitt yttersta för att ge honom allt han förtjänar, för att ha en sådan son som Filip är en enda stor nåd och gåva.