På kroken

Den här mössan blev inte till utan dramatik. Jag sprättade flera gånger. Den blev för stor, sedan för liten. Och den är långt ifrån perfekt. Hon får lov att bära den med vördnad ändå.

Efter nyår fick jag den fixa idén att jag skulle lära mig virka. Kanske för att det var nytt år. Kanske för att alla andra kan och jag också borde kunna. Eller för att jag vill att mina barn ska berätta för sina barn att den här förträffligt fina mössan har mormor virkat. Hur som helst verkar min nya hobby ha fler positiva sidor än negativa.

Jag satt framför Youtube en vecka och övade luftmaskor, fasta maskor, smygmaskor, halvstolpar, stolpar och på vägen hann jag både tappa bort maskor och trolla fram nya ur intet och nu börjar det äntligen likna något. Från att ha åstadkommit något som liknar en mus har jag gått via halvfula hårband och rosetter till en användbar och stilig korg och en lite töntig mössa.

Mest positivt ser jag det som. Kvällarnas slösurfande har ersatts med någon timme handarbete och det kan väl bara vara bra. Det är avkopplande. Och beroendeframkallande. Man kan väl säga att jag är koukussa. He he.

Nu behöver jag ett nytt projekt. Kanske en matta till badrummet. Jag avslutade mössan igår och har inte virkat på hela dagen och börjar få abstinensbesvär. Kanske är det krokens avigsida?