Idag har vi firat Filip som fyllt tio år. Han är en social person mån om att hela tiden ha något att göra eller någon att umgås med. Om han får chansen att välja stannar han hellre hemma med en kompis än följer med oss andra. Jag vet allt mindre om hans dagar eftersom han är fåordig i sitt berättande och jag får bara lita på att allt är bra i skolan och var han än rör sig. Han är ändå en samvetsgrann person och jag har ingen orsak att inte lita på honom. Han klarar sig bra i skolan och ger sitt allt också i ämnen som inte hör till hans starka sidor. Matematik är definitivt hans starka sida men det har vi vetat sen han var liten.
Filip lever och andas fotboll. Han tränar flitigt och när han inte är på fotbollsplanen tränar han hemma i korridoren. Det gillar varken våra golvlister eller hans byxor men jag ser hellre att han lirar hemma än sitter framför en skärm. Är han vid skärmen är det också fotboll som gäller vilket känns rätt så ofarligt. Han lagrar statistik och matchresultat i huvudet och i det avseendet är han väldigt lik sin far.
Filip är en snäll och diplomatisk storebror och han är till stor hjälp när han ser att det behövs. Annars tycker han om att ha smörgåsen förberedd och kläderna framburna åt honom om morgnarna och ibland kan man i egenskap av förstfödd få saker och ting framdukade. Han är en känslig person och har svårt att inte låta känslorna välla fram, och man kan tycka att han blir onödigt upprörd över småsaker. Men det är sådan han är.
När man är tio år är man redan rätt så stor. Och samtidigt så liten och oskyldig. Han har friheter men är samtidigt beroende av oss. Han har åsikter men är ännu lätt att påverka. Han tar avstånd men kommer ännu och gosar i vår säng en stund innan han lägger sig. Han ser fortfarande upp till oss men snart kommer vi att bli pinsamma. Och jag ser både den stora och duktiga pojken som fixar det mesta själv och den lilla Filip som jag gärna gör saker för så att han säkert ska ha det bra. Jag känner honom så väl och trots det finns den där rädslan att han ska glida ifrån mig.
Jag firar tio år som mamma. Jag är både glad, tacksam och stolt över att vara just Filips mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar