Här kommer inlägget som jag hade tänkt skriva för över en vecka sedan. Sen kom vardagen emot och så blev det bara inte av. Nu gör jag ett försök att sammanfatta semesterveckorna samtidigt som jag följer med friidrotts-VM.
Större delen av sommaren var vi på landet med ett par svängar hem för att se att huset står kvar. Den lite överdrivet finska sommaren gjorde tyvärr dagarna på stranden ganska få men däremot blev det desto mera lekstugehäng. Jag vet inte hur många portioner köttbullar och potatismos Filip har tillrett åt var och en i sommar. Även om sommarvärmen inte riktigt ville sig så är landet ändå alltid landet. Några bilder lovade jag väl, så här kommer de.
Sommaren gick fort som vanligt. Filip hade lärt sig Sommaren är kort och den uppträdde han gärna med. Kort var den ju. I sommar har jag knappast solat mer än en handfull gånger och inte plockat bär att frysa in. Särskilt många böcker blev inte heller lästa, om inte Alfons Åberg räknas. Men semester var det ju ändå.
Filip växte en hel del under sommaren. Kanske inte på längden, men han blev plötsligt stor. Han har börjat prata mycket och ibland är det svårt att få tyst på honom. Han beskriver och berättar vad han leker som om han refererade en ishockeymatch, han kan berätta om vad han har gjort, han upprepar allt och han suger åt sig nya ord som en svamp. Mest imponeras jag av hans sätt att ställa frågor. Mamma tycker du om...?, vill du också ha?, vad tänker du på?, varför blev du arg?, får jag ta den här?, vad betyder...? Frågor som han antagligen har hört oss ställa hundratals gånger och som han nu tillämpar på ett utmärkt sätt. Något slags frågeålder handlar det säkert om.
Filip är inte särskilt förtjust i kött och den dag vi skulle äta biffar förklarade Filips morbror att man blir "biffig om man äter biff". Det tyckte Filip var lite lustigt och frågade alla huruvida vi blir biffiga nu. Han själv lär inte bli biffig alls om denna hypotes stämmer. Några timmar senare efter att ha avnjutit bullar till kaffet hade Filip tydligen funderat över det här med att man är vad man äter och drog den kloka slutsatsen: om man etäj bujjaj bi man jite bujji. Om man äter bullar blir man lite bullig. Vi är nog bulliga allihopa.
Filip blev blöjlös under sommaren (utom på natten) och det gick ganska smärtfritt. När vi nu är tillbaka i vardagen har vi dock stött på motgångar. Kissa i pottan på dagis går inte så stackaren håller sig efter bästa förmåga. Hoppas det är en kort fas. Dessutom har det varit lite svårare för Filip att bli lämnad nu än någonsin förr och jag hoppas att också det är en kort fas.
Även om vardagen kom farande är det skönt att kunna njuta av varma eftermiddagar och lite sommarkänsla så länge det går. Kanske byta Sommaren är kort mot Vielä on kesää jäljellä...
