Mitt i fasen av trots och starka åsikter har Filip plötsligt börjat yttra orden "okej, mamma" med ett väldigt fogligt tonfall följt av att han gör som han blivit ombedd att göra.
- Filip, gå och tvätta händerna och munnen.
- Otej, mamma.
- Nu får du sluta leka så åker vi till dagis.
- Otej, pappa.
Varifrån det här kommer har jag ingen aning om. Jag kan bara ta i trä och hoppas att den här fasen inte är övergående.
Han växer in i sin roll som storebror. Idag blev han fascinerad av bebins rörelser, som för övrigt både känns och syns ganska tydligt nu. Han tyckte det var roligt och ville att hon skulle sparka mera.
- Hajåå bebin! Pajka jite meja åt oss! ropade han åt magen.
- Kanske somnade hon nu.
- Otej, mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar