Någon påpekade att jag skriver sällan nuförtiden. Jag fattade vinken (varsågod, Agneta).
Sedan jag skrev senast har vi fått en sjuåring, en fyraåring och ett nytt dagisbarn i familjen. Jag har börjat jobba och dagarna går ut på att försöka få samtliga barn levererade till tre olika ställen på morgonen, jobba en stund och sedan få hem alla tre igen utan att någon skall behöva ha orimligt långa dagar. Hittills har det varit hanterbart men det kunde ju finnas smidigare lösningar.
Vi har med intresse följt med Filips förskolegång och glatt oss åt de framsteg som skett under vintern. Han har blivit mer du med socialt tunga situationer och verkar ha kommit över sådant som för honom har varit stora utmaningar. Han klarar läsning och matematik lekande lätt och det är inget nytt, men det är när vi får höra att han har presenterat en bok inför en liten grupp eller att han har lekt med någon annan än de närmaste kompisarna som vi jublar högt. Lego hör fortfarande till hans största intressen och han är fast besluten att öva och bli så bra att han kan delta i Lego Masters som sänds på Maikkaren nu. Filip är lugn, omtänksam och tänkande men reagerar starkt med känslor när han blir upprörd. Han är klipsk och har ett mattehuvud som han kanske kan ha nytta av. Han känns plötsligt så stor. Lyckligtvis kommer han fortfarande och sätter sig i famnen ibland.
Elin. Hon som dagligen prövar oss och roar oss. Eller bidrar till att utveckla oss som föräldrar, om man vill uttrycka det så. Hon är vår Lotta på Bråkmakargatan. Oftast är hon glad, påhittig och omtänksam och hon tar gärna hand om dem som är yngre än hon själv (babykusiner, till exempel). Finns det inte någon passlig bebis duger dockor också bra. Hon klär sig gärna i klänning och Frozen och annat princessrelaterat är väldigt pop. Hon är bra på att engagera andra i lekar och leker gärna med sina syskon och med kompisarna på dagis. Har hon stigit upp med rätt fot går dagen som en dans. Hon är en humörmänniska och humöret kan svänga rätt tvärt. Hennes vilja är starkare än min förmåga att säga nej och hon är väldigt svår att förhandla med när hon är på det humöret. Jag har lärt mig att välja mina strider och låter henne vara utan knöliga strumpor eller dumma tröjor om läget tillåter. Hon gör helst som hon vill och kan ignorera uppmaningar som "hoppa inte i soffan" eller "kom ner från diskbänken" fullständigt, vilket ger mig nippran. Hon är i farten hela tiden och klättrar på allt hon tycker är värt att bestiga. Hon lär ska ha varit halvvägs upp i en gran på dagis häromdagen. Elin behöver tanka tumistid och hon behöver mycket uppmärksamhet och beröm när hon lyckas. Hon kommer gärna med till butiken eller på andra små uppdrag och hon tycker om att hjälpa till i köket genom att skära grönsaker till exempel. Hon är livlig och fortfarande motoriskt duktig men trots sin aktiva sida har hon tålamod att bygga en legobyggsats eller sitta en stund och färglägga och rita. Hon kan läsa korta ord och försöker också skriva lite. Något av ett mattehuvud tycktes skönjas också även om dessa egenskaper har varit dolda bakom allt annat hon hellre kan.
Iris har hunnit bli ett och ett halvt år och har inlett sin dagiskarriär på finska. Hon har klarat sig bra där men avreagerar sig när vi skall hem genom att totalvägra sätta sig i bilen. Jag har fått muta henne med kex för att slippa trycka ner henne med våld, men det är nog varken en hållbar eller hälsosam lösning i längden. Hon är glad och sprallig och har ett sinne för humor. Hon gillar bus och tycker om kurragömma. Knäpper man på musik så börjar hon dansa och hon sjunger efter bästa förmåga. Hon tycker om att bläddra i böcker, rita, leka med dockor och laga mat i lekköket. Hon lyckas också bygga ihop en legogubbe. Hon säger några begripliga ord och en hel del egna ord och gör sig förstådd med dem i kombination med tonfall eller bestämt pekande och visande. Hon har ett temperament likt sin systers och slänger sig raklång på golvet och skriker när hon är missnöjd. Hon är dock ännu lättdistraherad och man kan avleda hennes uppmärksamhet rätt lätt. Hon njuter av uppmärksamhet och hon blir väldigt glad när hon får vara med i syskonens lekar. Hon tar modell- på gott och ont- och klättrar med lätthet upp i våningssängen eller upp på matbordet. Jag hittade henne i handfatet på toaletten också, så man får vara på sin vakt.
Det var våra barn och vår vardag i ett nötskal. Jag jobbar bara tre dagar i veckan och eftersom barnen ännu inte har fritidsaktiviteter att köras till är vi ännu inte inne i det där ökända ekorrhjulet. Det lär vi hinna med ännu. Just nu njuter jag så gott det går av att ha små barn och att inte vara uppslukad av arbetslivet.
