torsdag 31 december 2020

2020

 2020 skulle bli året, tänkte många. I stället blev det coronaåret, något ingen hade kunnat gissa. För oss har det ändå varit ett bra och innehållsrikt år. Här kommer således min årliga resumé.

I år har jag...

... inlett året på spa.
... kissat fram ett plus på stickan.
... målat väggar och packat ner en stor del av vår egendom i lådor. 
... flyttat.
... inte skidat en enda gång.
... firat barnens 5- och 2-årsdagar.
... jobbat.
... över en natt lärt mig att hålla distansterapier.
... varit hemma tillsammans med Jan fler timmar om dagen än någonsin, skulle jag gissa.
... Zoomat.
... inte varit utomlands.
... haft foglossning.
... fyllt 32.
... fått en robotdammsugare.
... läst 31 böcker.
... varit en hel del på landet.
... plockat mycket blåbär.
... blivit mammaledig.
... sålt en bil.
... haft inflyttningsfest.
... inte varit magsjuk.
... börjat uppskatta eftermiddagskaffe allt mer.
... varit på bio en gång.
... varit på två bröllop och en begravning samt ett dop. 
... fött ett barn.
... varit väldigt mycket hemma.
... inte haft corona.

Bortsett från att familjen växte har det här året inte varit särskilt händelserikt, främst på grund av rådande omständigheter. Vi har klarat det här uppochnervända året utan större personliga kriser och det får vi vara tacksamma för. 2021 må bli ett tryggare år. Jag går in i det utan större förväntningar i väntan på att slippa bära munskydd i matbutiken och i dagistamburen. 

Gott nytt år 2021!

måndag 28 december 2020

Den julen

Så har julen övergått i mellandagar och lugnet här hemma har lagt sig. Vår förstfödde är något av en julmänniska och hela december har varit full av förväntan och förberedelser. När alla var mätta och nöjda och Julgubben väl kom och det visade sig finnas paket som skramlade i säcken kändes julafton som en seger. "Vi klarade det" är kanske en tanke som visar att det trots den avslappnade inställningen till julfirandet ändå har funnits någon form av stress inför julen.

Att fira jul utan barn skulle antagligen vara en betydligt lugnare jul. Jag vet inte hur det är med andra barn, men våra barn skiljer inte på vardag och fest utan är precis som vanligt, om än mer uppklädda, och sitter inte som ljus när de vet att Julgubben knackar på när som helst. Att öppna paket ett i sänder i lugn och ro händer inte i det verkliga livet. Det råder ett spänningsladdat kaos tills den sista klappen är öppnad och så kommer det att vara många år framöver eftersom barn är barn. Speciellt på julafton. En jul utan barn skulle trots lugnet nog ändå vara en lite fattigare jul. 

För vår del var coronajulen en rätt så vanlig jul. För många var den säkert väldigt annorlunda i år. Vi kan bara vara ödmjukt tacksamma för att julen i år blev som den blev. 

Familjen Mys.

Verkligheten bakom glansbilden.


söndag 13 december 2020

Tre månader

Så har ännu en månad i Iris liv gått. Hon känns fortfarande som en liten baby men vissa stunder reagerar jag på att hon plötsligt har blivit så stor. Hon är stadigare i famnen och man kan lyfta henne på annat sätt nu och hon vill gärna upp och stå i famnen. Hon klarar av att ligga längre stunder på magen utan att smälla näsan i golvet. Några tecken på att hon skulle börja försöka svänga sig kan man ännu inte märka. Små tecken på att hon försöker greppa saker man placerar strategiskt framför henne kan man dock skönja.

Hon har visat mycket av sin glada och sociala sida och hon smittas av leenden och ler stort tillbaka. Hon kan ha långa monologer och hon ser en stadigt i ögonen när hon berättar vad hon nu kan tänkas berätta. Hon är väldigt intresserad av vad syskonen gör och trivs bra i lekrummet (även kallat Legoland) där det skramlas och byggs. Hon gillar inte att bli lämnad ensam på lekmattan alltför länge, även om hon ibland kan föra ett samtal med elefanten en stund utan andra bredvid.


Den goda nattsömnen var dessvärre kortvarig och nu sover hon hackigare och allra helst bredvid mig så att maten finns inom räckhåll. Om det beror på någon tillväxtfas som innebär en massa ätande eller bara en vana vet jag inte säkert. På dagen sover hon lyckligtvis bättre och jag kan fortfarande lita på att kunna få saker uträttade under förmiddagen då hon tar igen sig efter natten. Hon är för det mesta en rätt så nöjd baby, även om hon stundvis verkar ha ont i magen. 


Vilken personlighet som växer fram väntar jag med spänning på att få se. Just nu verkar hon kunna bli en rätt så nyfiken liten en.