Kvalitetstid med barn à la ingénieur

Far och son samt 10 000 övriga legoentusiaster trängdes, stod, satt och låg mitt ibland miljoner legobitar i Pii Poos LEGO-byggevenemang som ordnades i Mässcentret detta veckoslut. Tre timmar gick som i en dimma utan vare sig fika eller kisspauser. Bilderna får förmedla resten av stämningen.

I begynnelsen var vi fulla av energi.

Så även många andra pappor och mammor.

Sedan byggdes det i timtal.

Ett av våra alster blev en buss.

Modell cabriolet.

Hittar ni vårt hus?

Denna var inte till salu.

Ett halvt år

Hon är ett halvt år gammal nu, vår Elin. På en månad har hon utvecklats i rasande fart. Hon gör sådant som ett halvt år gamla inte brukar göra. Hon kryper, sätter sig själv och ställer sig upp mot möbler. Nu har också lärt sig att sätta sig ner igen när hon har stått färdigt. Hon har väl fallit tillräckligt många gånger för att inse att det är bättre så.

Bortsett från hennes tidiga motoriska utveckling är hon nog ingen mirakelbebis. Ibland skulle det vara rätt skönt med en som nöjde sig med att ligga stilla på golvet och sova ordentliga nätter.
Hon sover inte hela nätter än. Inte ens halva. Hon sover max 3-4 timmar i början av natten och sedan vaknar hon oftare under resten av natten. På dagen sover hon lite bättre än tidigare och somnar fint i vagnen om hon är trött. Här om dagen överraskade hon med en tretimmarstupplur och jag fick rentav lite tråkigt.

Hon spyttar fortfarande ibland. Inte lika stora mängder men dagligen ändå. Hon gillar gröt och potatis och grimaserar åt frukter. Hon är väldigt intresserad av mat, så jag antar att det inte kommer att vara något problem att övergå till fastare föda. Samtidigt verkar hon nog gilla att ammas också, så helt färdiga med det är vi knappast på länge. Hon känner igen mig som den med mjölken och kommer krypande och gråtande till mig när hon vet att ingen annan kan trösta henne.

Hon älskar att simma, utforska sin omgivning, busa med storebror och hon skulle helst leka med lego eller vad som helst som Filip håller på med. Hon lystrar till Ryhmä Hau- signaturmelodin, vilket är till stor hjälp vid blöjbyte. Hon ogillar att bli påklädd och bilstolen är ingen favoritplats just nu.

Hon är ofta glad. Hon skrattar och blir ännu gladare när man bekräftar hennes glädje. Hon kan också meddela missnöje. Hon är en social varelse och har för prick två dagar sedan börjat med något man kan kalla joller. Babbaba, pappappaa, mamm. Jan menar att hennes första ord var pappa. Det är väl en tolkningsfråga.

Ett halvt år har rusat iväg. Jag antar att nästa halva år kommer att rusa lika fort. Jag gör mitt bästa för att hinna vara så närvarande som möjligt för att inte missa det.

Slutresultatet...

... blev över förväntan. Att jag alls lyckades baka ensam med två barn är jag nästan mer stolt över än själva kakan. Att den blev så snygg är jag mest förvånad över. God blev den tack vare ett jättebra recept från Kinuskikissa.

Skönt att kunna förverkliga sig själv samtidigt som en bebis hänger i mina byxben och en treåring behöver hjälp med legobygge. Och skönt att ha en svägerska och god vän lite närmare oss än förr.

Vi klarade det

I morgon blir vi fyra igen. Tio dagar ensam med två barn har gått relativt smärtfritt. Tre dagar tillbringades på landet och miljöombytet och några extra handpar fick helgen att gå bättre än den skulle ha gått hemma. Sysselsättning de övriga dagarna och Filips dagisdagar gjorde att vi överlevde även de övriga dagarna (läs: gjorde att jag orkade).
Med bara Filip skulle det vara hur enkelt som helst eftersom han inte behöver min övervakning precis hela tiden. Han pysslar på med sina legon och även om han gärna har sällskap kan jag göra annat också. "Problemet" är Vilda bebin som inte kan bli lämnad utan uppsikt nu då hon antagligen inte hittas på samma ställe där man lämnat henne. Det betyder att jag under hennes vakna tid måste vara på alerten. Ändå faller hon omkull eller är på väg att stoppa legobitar i munnen även om jag är precis bredvid.

En del saker blir ogjorda. Städning, till exempel. Jag har dammsugit det värsta, men i övrigt förfaller hushållet sakta men säkert. Matlagning. Jag har helt kallt tagit till halvfabrikat eller grävt efter hemlagat i frysen för att komma enklare undan. Jag bara undrar hur ensamstående klarar av det.

Idag har jag bakat en tårta med tre olika fyllningar. Det tog fyra timmar och Elin underhölls med majsbågar när elvispen gick het. Eller så kröp hon omkring och smygspyttade här och var. Men det gick. Det är betydligt mycket enklare med en vuxen till, men det går att göra sådant bara man har både tid och tålamod. Eller om man råkar ha lovat att komma med tårta på kalas.

Vi bakar.

Lycka är två barn som somnat 20.30 och en man som är på hemväg.