Vi klarade det

I morgon blir vi fyra igen. Tio dagar ensam med två barn har gått relativt smärtfritt. Tre dagar tillbringades på landet och miljöombytet och några extra handpar fick helgen att gå bättre än den skulle ha gått hemma. Sysselsättning de övriga dagarna och Filips dagisdagar gjorde att vi överlevde även de övriga dagarna (läs: gjorde att jag orkade).
Med bara Filip skulle det vara hur enkelt som helst eftersom han inte behöver min övervakning precis hela tiden. Han pysslar på med sina legon och även om han gärna har sällskap kan jag göra annat också. "Problemet" är Vilda bebin som inte kan bli lämnad utan uppsikt nu då hon antagligen inte hittas på samma ställe där man lämnat henne. Det betyder att jag under hennes vakna tid måste vara på alerten. Ändå faller hon omkull eller är på väg att stoppa legobitar i munnen även om jag är precis bredvid.

En del saker blir ogjorda. Städning, till exempel. Jag har dammsugit det värsta, men i övrigt förfaller hushållet sakta men säkert. Matlagning. Jag har helt kallt tagit till halvfabrikat eller grävt efter hemlagat i frysen för att komma enklare undan. Jag bara undrar hur ensamstående klarar av det.

Idag har jag bakat en tårta med tre olika fyllningar. Det tog fyra timmar och Elin underhölls med majsbågar när elvispen gick het. Eller så kröp hon omkring och smygspyttade här och var. Men det gick. Det är betydligt mycket enklare med en vuxen till, men det går att göra sådant bara man har både tid och tålamod. Eller om man råkar ha lovat att komma med tårta på kalas.

Vi bakar.

Lycka är två barn som somnat 20.30 och en man som är på hemväg.