Fem år

Idag har vi firat Iris som fyller fem år idag. Hon känns liten fast hon redan är ganska stor. Kanske är det för att hon är född under den senare halvan av året. Hon bytte dagisgrupp och är nu femmis. Det är ett år kvar i dagisvärlden det.

Iris är mitt i den bästa lekåldern och har en livlig fantasi. Hon kan underhålla sig själv med en lek men tycker mycket om att ha sällskap. Här hemma är Isak den nyaste lekkompisen och han gör tillsvidare snällt som hon säger. Hon har börjat rita mer och sitter gärna och pysslar vid bordet. Hon kan de flesta bokstäver och ljudar igenom enkla ord. Hon verkar lära sig finska lika gratis som syskonen och vågar prata med grannarna utan att vara självkritisk.

Att vara fem är kanske inte alltid så lätt. Det är stora känslor i en liten kropp och man är både liten och på väg att bli stor samtidigt. Hon blir lycklig när hon får vara med Elin och hennes kompisar och känner sig orättvist behandlad då hon inte får det. Hon går från att vara glad och solig till arg och vresig på nolltid och hon exploderar till synes utan anledning. Sen är hon lika snabb att bli glad och nöjd igen. Hon är bestämd och kan vara svår att lirka med om hon är på det humöret. Jag antar att också det här är en fas som småningom går över i en annan. 

Iris har börjat med gymnastik och går rätt så motiverat till träningen två gånger i veckan. Vi får se om intresset håller i. Hon trivs ute på gården och skulle antagligen gå barfota året runt om hon bara fick. Strumpor är fortfarande det svåraste plagget för henne att acceptera. 

Iris är usel på att hålla hemligheter och även om hon kan vara trotsig och envis är hon noggrann med regler. Hon kan vara en riktig pajas och får oss ofta att skratta med sina upptåg. Hon kan fint ta på sig ansvaret för Isak om det behövs och jag tror hon behöver få känna sig stor och duktig emellanåt. Idag har vi firat med munk till frukost och filmmys med godis till kvällen. Och hon fick katten hon önskade sig. En sådan där som man kan stänga av och gömma vid behov. Jag tror hon har haft en riktigt bra födelsedag. 

Två år

Idag har vi firat vår Isak. Han har plötsligt blivit en stor liten pojke som har en massa att berätta. Ibland mer och ibland mindre sammanhängande och logiskt. Han har vant sig vid dagisvardagen och kan berätta att "Isak gå på dagis, mamma gå på jobbet, sen mamma kommer ta Isak". Han kan målmedvetet öppna frysen och förklara att "jag behöver glass" och han klättrar smidigt upp till skåpet i köket för att han "vill ha godis". Han kan själv, precis som de flesta tvååringar anser sig kunna och visst kan han ju mycket. Han äter med god aptit av så gott som vad som helst som serveras och han smakar gärna från grannens tallrik också.  Han sover för tillfället bra (det trodde jag aldrig skulle hända efter systrarnas år av dåliga nätter) i eget rum i egen säng. Han har nyligen vågat öva att åka balanscykel och nu går det rätt så fort. Han kan öppna ytterdörren ifall den inte är låst och ibland hittar man honom på gården. Oftast stannar han vid bollarna och klubborna utanför huset men han har utökat sitt revir på den senaste tiden och kan komma att  vara en sådan som hittar på att gå på längre upptäcktsfärder. Han är en i gänget på gården och har också blivit du med grannmommon som gärna bjuder på kex. Han älskar bollar och kommer antagligen att börja spela fotboll så fort det finns skor i hans storlek. Också sähly gillas och med en boll och en klubba kan han vara nöjd hur länge som helst. Han går liksom sina systrar gärna utan kläder, vilket kan bli ett problem när det blir svalare utomhus. Han är tassig som tvååringar är och ännu fördomsfri och öppen för det mesta. Allt man säger håller han för sant vilket har både för och nackdelar. "Du måste sätta på byxorna, annars kommer kisimyrorna" får fart på påklädningen. Flickornas prat om monster har dock fått honom att tro att monstren kommer och tar honom, vilket kanske inte var en så bra sak att säga åt honom. Han vet väl knappast vad ett monster är.  Han tar efter sina syskon och har lärt sig hur man skriker, kastar sig på golvet och säger "dumma mamma" men hans utbrott brukar bero på ganska obetydliga saker. Som att jag torkar bort snor som han egentligen ville ha kvar. Tänk så små bekymmer en tvååring har ändå. 

Isak är empatisk och är förtjust i bebisar. Det vill säga barn som är mindre än han är. Han leker gärna med dockor och tar väl hand om dem. Han är gosig och kommer gärna riktigt nära. Efter dagar med mycket dumma mamma tröstar han med att sätta sina händer på mina kinder, lägga huvudet på sned och säga du e söt. Vissa dagar är han klängig och kräver mycket närhet och famntid men lyckligtvis duger vi båda föräldrar. 

Han tycker mycket om sina syskon och ser nog redan nu upp till sin bror. Han får oftast vara med i lekarna och är ännu inte den där störande lillbrorsan som kommer och förstör. Han har alltid sällskap och någon som ser efter honom och kanske är det en av fördelarna att vara yngst. 

Att två år redan har gått sedan han föddes är svårt att fatta. Vilken lycka att han kom till oss ändå!