Kroppen, fritiden, lugnet, det städade hemmet, skönhetssömnen...
Det kan jag stå ut med.
Men alltså det här håret! Först tappar man hår så man tror att man ska bli skallig. Sen växer ut så här:
Det kommer tillbaka som små krulliga tofsar i pannan. Det spretar åt just de håll det inte ska och att försöka fixa det men vatten eller Jans hårgelé gör saken bara värre.
Inte ens frissan kunde hjälpa. Bara byta färg på krullet.
Ack, om bara håret fick vara sig självt efter barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar