Vår minsting har redan hunnit bli en vecka gammal. Jag är väl medveten om att veckorna och månaderna kommer att rusa förbi och jag gör mitt bästa för att minnas hur hon känns i famnen, hur hon låter när hon sover och hur doftar när jag har henne intill mig. Hon är liten en så kort tid.
Hennes första vecka har gått bra, vill jag påstå. Hon blev väl mottagen av sina syskon och hon känns redan som en naturlig del av familjen. Hon sover som en nyfödd vilket ger mig lite tid också för de större barnen. Sen eftermiddag och kväll är hennes aktiva tid då hon är pigg och äter ofta. De nätter vi har varit hemma har jag tittat på klockan kring 02 och 05 då hon vaknat för att äta (trenden kommer väl att svänga bara för att jag nämnde det) så hon är av en rätt så regelbunden sort. Hon somnar också fort om så några vaknätter har vi ännu inte utsatts för. Hon skriker sällan och gör hon det är det kortvarigt. Hennes vardag går ut på att äta, sova, bajsa och mellan verserna vara gosig och söt. Idag har hon fått sitt första bad och det verkade hon gilla.
Än så länge heter hon Bejbin. Det här med namn är inte så lätt men snart måste vi nog börja kalla henne något annat än Bejbin. Välja namn, liksom börja vänja oss vid utomhusluft och vagnpromenader, hör till nästa veckas program.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar