Idag har Iris fyllt fem månader och jag har undrat vart tiden tar vägen. Under den senaste månaden har hon hittat sina fötter och börjat äta strumpor. För ett par dagar sedan lyckades hon äntligen dra sig lite framåt så nu får vi börja passa på allteftersom hon drar iväg på längre och längre upptäcktsfärder. Hon är en glad bebis och fortsättningsvis rätt så nöjd till sitt väsen. På dagarna är hon förutsägbar med sina sovtider så länge hon sover i vagnen. På nätterna sover hon helst mellan oss och jag har gett upp med att ens försöka lägga henne i egen säng. Vi får betala tillbaka med sömnskolor senare.
Det är väldigt roligt att följa med hennes utveckling. Samtidigt är det vemodigt att veta att hon är bebis en väldigt kort tid. Kanske är det därför jag inte anstränger mig särskilt mycket för att lära henne sova själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar