Chans att skriva

Det finns en orsak till att jag inte har uppdaterat bloggen på ett tag. En bra orsak, faktiskt. En tvååring som plötsligt inte ska somna själv, som kräver att man sitter och vaktar bredvid sängen eftersom han har lärt sig att klättra ut ur den och som helst vill att man sjunger och pajar tills han somnar.
En som tidigare har somnat snällt själv vid åttatiden hade som värst show till tiotiden. Lyckligtvis har han somnat vid nio den senaste veckan men också det efter nattande bredvid sängen. Det har gjort att jag har missat en timme av egentid och bloggtid.

Idag glimtar ljuset i tunneln. Klockan är nio och vi har lämnat Filip i sängen efter en aning utdragna kvällsritualer men utan vaktande vid sängen. Han torde somna nu. Själv. Som vanligt. Hoppas det inte är en engångsföreteelse.

Våren knackar på och plötslig har halva mars gått. En som i början av vintern inte vill röra snön är nu glatt ute och plaskar i pölarna.

Vi har en ny bil. En andra. För att våra egon inte rymdes i en längre. Den större blir självfallet Jans.
Vi har badrumsrenovering på kommande. Hoppas det blir av i sommar så att vi kan fly till landet.
Vi har en resa framför oss. Innan jag vet ordet av är det dags att packa.

Vardagen svischar förbi utan att jag riktigt hänger med. Måste försöka hinna stanna upp och andas vårluft mellan varven.